Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1839, sida 1

DB — Ämda — de, ötverskottet. för att malända dermed börja ett ärligt yrke. 4 4 och dess ändamal ätmiustone till nagon del vinnas: nu deremot faller den —— ningen skall da kosta staten vida mindre, ja. bFanske t. om. gilva vinst, ganska tungt på staten, och de som få arbeta för egen räkning. använda sin förtjenst tanligtvis till bränvin. hvarigehom tusende oordningar pp komina och hafva ingenting öfrigt. om de en gång blifta fria. En och sangar köpt fastigheter: men äfven detta är en otillbörlig anomali. annan har Åiszerligen samlat något, ja, man har t. o: m. exempel, att annan otillbörlighet pa våra fästningar öfverhufvnd synes mig vara att såkallade bättre fångar, äfven om de äro dötnda för uppenbara bedrägerier. behandlas annorlunda äv såkalladt sämre solk: ja, att de t. 0. m. skola ttllatas att åta vid samma bord som officerarne. Är då ej lagen lika för alla? Att bevakningen är för liten och äfren för litet moralisk, för uart ingifva respekt, kan svarligen aflljelpas. så långe den hutvudsakligen besörjes af ran soldater: men temligen langt gär det. om, som jag hört sägas, det någon gäng händt. att fangar hemburit sin bevakning drucken. I öjligt är. att anciennitetsprincipen åtven gör sig gällande bland tästningasangar; ty den som varit 20 å 30 år pa tästningen, anses at de öfriga sangarne såsom en ganska aktningsvärd medlem at samhället och har ett visst anseende och inflytande, som den äfren känner och hvaraf ett eget slags ambition uppstår. Sa fann sig en dylik aktningsvärd föstningsfange en gång H0gat förolämpad af en vubtkarls handgripliga paminnelse. försåkrande. utt han varit alltför länge sästningstange, för att behöfta eller tåla en sadan behandling. Manga at fangarne arbeta för ötrigt utmärkt väl. och det är försärligt att tänka sig så många nyttiga sambäll-medlemmar förlorade. dels genom eget, dels genom samfsundsinrättningarnes förvållande. ätte genomgripande reformer i detta afseende snart vidtagas! Eljest vore bättre att genast taga Infret af den nybörjande törbrytaren; ty så som det nu fir, tnåste man anse dess lörsta arrestering sasom första steget till oundvikligt tåärderf. Förbättrad religiositet och moral, understödda af förbättrade sedeoch fattig-lagar. äro sörnämsta vilkoret för denna reform. och sasom yttie hjelpmedel verkliga korrektronshus eller åtminstone en deportationsort. Malmö stad har eljest i många fall gått framåt: den med mycken måker äro i tillvext, i trots af vära förrända tulloch industri-lagar, som dla anlagda hamnen är förvåftlig och blir ännu bättre; handel och sabriju t. o. m. tillata hemgång. Hvad skulle det ej blifva med ändamälsenliga institutioner, framför allt stödjande sig på frihet! — Värdshusen åäro, ö såsom nästan öfverallt i vårt kära sådernesland. ufgliga och dyra: men åfven dessa skulle skkert förbättras genom den förökade frequence en finare den sakallade Möllevårgen. industriell rörelse skulle medföra. En täck promenad ha Malmöboerne i Men för att återkomma till det vehikel, som förde mig från den sosterlåndska kusten: Anusartyget Malmö, sh åär det, så godt jag förstår, ett ganska vackert och väl bygdt fartyg, så gentilt och beqvämt inredt. som det knappa rummet tillåtit och uppa-ening och restauration jem väl oklanderliga. Bra vore dock, om man ej behöfde prejas att betala I R:dr B:co för en middag, som man sällan är i stånd att njuta, emedan sjösjokan vanligen i mer eller mindre grad intunnit sig just då den serveras: och — år man ej illamående förut, så blir man det af den qväfvande värmen och matlukten i kajutan. Det enda som eljest vore att anmärba fr. att passagerarnes saker ej behandlas nog ordentligt, emedan ingen hland manskapet är sårskild bestämd till emottagningen och bevakningen deraf. uran de kastas temligen vårdslöst af batförarne och sjöfolket midt på däcket der de betäckas med en pressenning. och år man ej sjelf uppmärksam derpå, så kanna de ganska latt förderfvas och sörkomma både vid emiLid återresan t. o. m. igen en käpp. som jag vid bortresan glömt: men tadt stick i ståf voro vi på 214 timme från Malmå i Köpenhamn. der och debarqveringen. vid hvilken -enare båtförarne rycka till sig. nåstan h:ad de vilja. Mig hände likväl ingenting obehagligt i detta afseende: jag fick en och annan klagade, ej notan skål, öfver en dylik oordning. som Direktionen och Kaptenen borde bemöda sig att förekomma. Fartygets gång HFfr snabb och så jemn sjögången kan medgifva ett så litet sarive. Oakintet hinder mötte landstigningen, och särdeles de. som ämnade sig vidare fritt passoch repasserade. Tiden tillåt mig dock ej mer under de få timmarnas vistande i denna vackra hafeudmen alltför liflö-a handelastad, ån att bese Moltkes målningsgalleri, som denna humana mäccnat godhetsfallt håller tillgängligt för allmäånheten alla Onsdagar. Denna samling är väl ej stor. dock innehåller den många vackra saker. och önskligt stycken af Teniers den åldre och yngre. och sjögången var temligen häftig. också var det af några och tretti passarne anfäkiades af den, helsosamma. men obehagliga sjösjukan. Jag mådfården högst angenäm med de gröna bevuxna Hollsteinska och ÅIeeklen68L1k . AA. ND 1 1 2— 1.11 MM ave 4 vore att konsten sunne många sådane flskare, som Grefre Moltke. Hvad som föll mig särdeles i ögonen var en Munk af Rubens och tvenne köksKlockan två e. m. bar det nu åter af på och med eld och vatten från. Köpenhamn till Lybeck. Vädret var. oaktadt i Junii, så, som om det varit i November, och åter nästan rak motvind. Det Måste ej ringa sagerare ej mer ån en enda. som ej hade känning deraf. Sjelfra uppasde dock alldeles bra, så fort jag kommit till kojs, och dels belog, dels beklagade de scener. som föregingo omkring mig. Efter 20 timmar anlände vi lyckligt och vid det vackraste väder till Yravemunde. och nn blef