Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1839, sida 1

Rese-anteckningar. Ehuru omständigheterna ej förr tillåtit mig att meddela några anteckningar öfver en för ett par månader sedan slutad resa, torde de kanhända dock äfven nu ej vara utan allt intresse, såsom spalttyllnad, helst jag ännu ej i nagon Svensk Tidning sett en utförligare beskrifning öfver liusvudsakliga föremålet för densamma, neml. den första stora Musik-festen för norra Tyskland, hvilken gafs i Lybeck d. 26, 27 28 sistl. Juni. Jag gar derföre att lemna en sketch deröfver, för att begagna ett af Herr Gosselman adopteradt ord; men mer än ett utkast kan det ej heller bli, sadant det framträder ur minnet; ty vid företagandet at denna resa var mitt syfte ej att skrifva deröfver, utan att njuta deraf, hvarför jug ej heller, såsom vissa resande, besökte uaturens eller konstens tempel för att med tillhjelp at papper och blyertspenna uppteckna föremålen, utan för att med själ och hjerta uppfatta dem sa langt förmaga och tid tilläte det, och sedan in teme of leisure samla det hela till en vederqvickande bild i minnets panorama. Jag lemnade fåderneslandet på Ångfartyget Malmö, fördt af Kapt. Hallström), och måste, i trots af de omständigheter, som pa senare tid förorsakat något tvifvel öfver hans drift och skicklighet, sanningsenligt intyga, att man ej gerna kan tänka sig en uppmärksammare, verk-ammare och artigare Angfartygstörare, utan att hans ifrer öÖtvergar till väsnande, hans höflighet och förekommande sätt mot passagerarne till fjesk: tvertom gär hvarje manövre tyst, som at sig sjelf, och, färdig att uppfylla hvarje billig önskan hos passagerarne, later han aldrig förströ sig fran sin pligt af tomt prat eller traktamenter, utan skänker, tidigt och sent på sin post, passagerarne all den trygghet, man kan hafva, da man ötverlemnat sitt fortskaffande åt tvenne så vilda springare. som eld och vatten. Han är törsigtig, skryter ej, utan säger alltid huru saken verkligen törhaller sig, så att man fullkomligt kan lita på hans ord, hvilka, om de just ej alltid fro tröstande för den rådde, dock äro tryggande för den förnuftige, ty man hör att de dikteras af förståndet och ej at öfvermodet. som. om det någon gång lyckas, dock ofta blir hårdt bestrafladt och drar andra med sig i förderfret. Det måtte vara detta, den lugna öfverläggningens handlingssätt. som ådragit Kapt. Hallström nägra öfvermodiga Helsingborgares ovilja: hvad händelsen på resan till Götheborg beträfltar, kan jag ej till skrifva den annat än öfverdrifven complaisance mot de dyrbara lif Kapt. Hallström då förde, föranledd af de lärdas alltför olärda ängslan Öfver. för den praktiska menniskan, helt vanliga företeelser. Jag påminner mig härvid berättelsen om en lärd, som på en sjöresa, då fartyget började kränga något, i högsta ängslan utropade: det välter! det välter!t samt att en engelsk Paketkapten en gång inlopp i Norge, blott för en till döden sjösjuk köpmans skull. Det var ånda ett kronsartyg. huru mycket mera skål då, att gifva efter för fruktan att se så många mensklighetens ljus slåckta på eller i böljan. hvilka Kapt. Hallström hade ombord på sitt privata sartyg. under sin första resa till Götheborg. Såsom Kapten hade han visserligen gjort råättast att fortsätta resan; men frågom oss sjelfva, hvad vi hade gjort i hans ställe? Den föregisna oartigheten mot besökande på hans fartyg i Götheborg, har han sjelf tillräckligt motbevisat. — Man kunde tycka. att jag alltför långe uppehållit mig vid Kapt. Hallströms personlighet; men jag ber ej ens om arsäkt derför; ty man kan ej göra nog, för att sätta en bra karla egenskaper, som hotas att skymmas af förtalet, i den klara dag de förtjena. Att jag för öfrigt ej har några enskilda orsaker dertill, det kan jag försäkra; ty hvarken förr eller sedan har jag haft några konnektioner med Kapt. Hallström, ej heller har han behandJat mig annorlunda ån någon annan. Innan jag lemmar Malmö. mäste jag ännu såga ett ord om Korrektionsinrättningen, som jag der besåg. Att den. såsom alla våra såkallade : korrektionsoch bestraffnings-hus, i stållet år korraptionsock förhårdningshus, behöfver väl ej en gäng sägas, det följer af sjelfra inrättningen, att i en så trång lokal och med så ringa bevakning inne-lata c:a 1000 brottslingar: bra år emellertid, att de nåstan alla åro sysselsatta. dels för inrättningens, dels för egen råkning. De som ej kunna göra annat, hållas till spinning, så att c:a 600 yngre och äldre manspersoner, fördelade på två rom, dagligen sitta och spinna, mest lin och blår. stundom till en sörnndransvärd sallkomlighiet. och ltraraf betydliga väfvar, på andra verkstäder, tillverkas. Detta sker för inrättningens räkning, och rättast vore, utan tvifrel, att det vore så med allt, samt att fången finge sitt underhåll beräknadt af hvad ban förtjente. och en gång, vid möjliga srigifvan) Red. af denna tidning bar före detta uttalat sin öfvertygelse, betråfsande Kapten Flallströms duglighet som Ångbhåts-befälhtafrare; men att författaren af förestående ÅKese-antekningar hyser andra tankar