Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 maj 1838, sida 1

44 DM Lv 25 SA va I och för en längre resa har man ej förr än nu kunnat upptaga ett anfall uti Götheborgs Handels och Sjöfarts Tidning för den 25 April af en som det synes lärd och dito djerf. insäud Riddare i Landshöfilingskan von Eckstedts leder, emot författaren till en liten hemställan i samma tidning som hade för ändamål att få offentligt utredt om IIungersnöden i ar icke är större i Vermland än att välgörenheten. inom Sjelfva provinsen till och med, gör rätt uti att placka skärfvarne från ortens egna barn, för att sända dem åt andra håll. — Han skall här få hugna sig och sin patronessa med ett svar. bpet är icke, såsom Riddaren vill, förvillande; göra troligt, blott derföre att fru Landshöfdingskan von Eckstedt insamsar åt Wexiö som man uppmanat henne att på samvete upplysa i denna fråga, utan ordsaken är just den i artikeln angifna att hon, jemte sitt upptrådande säsom insamlerska åt Wexiö, är ett bildadt fruntimmer som mycket nogaföljer med tiden i alla dess vändningar, och boende midt inne uti provinsen, säledes ej kan vara okunnig om sanna förhållandet uti en så vigtig sak: om hon som ett samvetsgrant fruntimmer, på samvetetts försåkrat att 1 år, elter hennes öfvertygelse, står Wermländningarnes behof ester Wexiöboarnes. så väntade man sig på grund af de anförda skålen deraf en, tillförlitlig ledning för de gåfvor som tillgångarne medgifva. — Att man vid samma tillfälle ej uppmanade Fru Kammererskan Nyström till en dylik förklaring, må gerna erkännas vara ett uraktlåtande, men i alla fragor som röra föreningar af menniskor i hvilken väg som belst, vänder man sig alltid till Chefen, och de i sjelfva anmälan, tryckta rang-caractererna på dessa båda fruntimmer förvissade genast att det är Fru Landshåldingskan Eckstedt. och icke Fru Kammererskan Nyström, som är i teten för detta företag. Hvar och en har rått att göra godt, och ingen må bestämma hvart gifvaren skall gifva, men man repeterar ännu en gång. att om en moder läter sina egna barn svälta under det hon understödjer grannens, så tar hon i allmänna opinion ett välförtjent klander, och biafsigternas tillvaro behöfver då ej bevisas — månne denna lilla enkla sanning kan bestridas.— Hvar och en menniska äger äfven rått att sjelf vålja mellan lasteus ach dygdens väg, utan att någon får blanda sig uti detta val. men alla andra äga lika rätt bedömma menniskan efter hennes gerningar, och att på laglig väg söka förekomma sådane handlingar som antingen. activt eller passivt skada ett samhälle. ; Då qvinnan lefyer stillsamt uti det husliga lifvets intresse, der hennes verkningskrets är lika gifven, som den kan vara ådel och vacker, så äger hon en lika obestridelig som obeskrifven rättighet, att icke blifva