Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1838, sida 2

Va la plute et lebeau tems utdelas. Någon GeneralStabsosfficer är vakthatvande i det yttre rummet och tillser att insläppningarna för sig gå i behörig ordning, efter tour och anciennetet, i afseende på rang, ankomsten till stället, eller ärendets brådskande vigt: I det inre rummet tager H. E. emot uppvaktningarna, utan menskliga vittnen. Någon gång smeker han sin trogna hund, undergifven och upprymd öfver dessa vedermälen af husbondens bevågenhet: en vacker och sinnrik symbol för supplikanter i allmänhet! Sällan äflägsnar sig någon från första andiensen med missnöjd uppsyn. Gud vet om ett nedsläende ne! någonsin blifvit uttaladt i detta kabinett. Vid tionde, elfte och tolfte audienserna samt sedermera allt framgent är det en annan sak: jag menar visserligen icke hvad nejet angår, utan blott i afseende på de uppvaktandes surmulenhet, helst om flera fått lötte på samma sätt. En ringare, men talrik, supplikantklass väniar, suckande, i tamburen. Dessa äro rent af allmosesökande, och sedan de öfrige aflägsnat sig, kommer ordningen till dem; Till Grefvens heder bör nämnas, att han med godhet och deltagande bemöter dessa vanlottade likar, och känner en ädel tillfredsställelse, då han kan mildra deras belägenhet. I —— — — —