Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1838, sida 1

Srenska handelsflottan, dess förfall och upphijelpande ar ett ämne, som un mer och mer börjar sysselsätta den verklige fosterlandsvännens håg och tankar. I en tid, då allt stationärt endast är ett tillbakagaende, kan; Ckså ingen, Nationens materiella interessen rörande, sak vara mera värd less uppmärksamhet, än det tillstånd. hvari dess handelsflotta befinner sig. Visar siv detta, i jemförelse med andra Nationers. vara ofördelaktigt, så näste man ju naturligtvis vara betänkt på att utgrunda orsakerne dorill. och. sedan desse blifvit funne, vidtaga sådane åtgärder. som icke ällenast förebygga dess ytterligare aftagande, utan äfven befrämja dess tillvext. 1 en med gårdagens norra post till oss ankommen skrifvelse ) ) Denna flere intressanta vinkar innehållande skrifvelse tro vi oss göra vära läsare ett nöje med att här nedan reproducera. Den lyder som följer: Till Götheborgs Handelsoch Sjöfarts-Tidning! Såsom den ende tidning i Sverige, med hufvudsakligen merkantil tendens, tror man sir böra vänta af Götheborgs Handelsoch Sjöfarts-Tidning, ett kraftigt bistand uti en strid för Sveriges merkantila emancipation. Om än de politiska frågorne för ett ögonblick skulle få hvila. så tror man att dervid mindre riskeras, än att längre tillåta förvända begrepp i statsekonomien att lägga nya band på Sveriges Handel och Sjöfart eller att envist bibehålla de fjettrar, hvarmed man lyckats, i trots af alla naturliga och lokala fördelar. nedsätta Svenska handeln och sjöfarten till dess närvarande låga ståndpunkt, medan våra grannar på alla sidor uppmuntra dessa. näringsgrenar. Sverige synes ej på senare halfva sekel hafva egt något handelsoch Sjöfarts-intres-e. åtminstone inga organer derföre. Tyst och tåligt har man låtit den ena författningen efter den andra cernera vår handel och trycka vår sjöfart. Antingen har man ej begripit deras verkan, eller har böjelsen för maklighet och ro haft öfverhanden, medan andra mindre intressen bittida och sent. utan motsägelse, fått uppstämma sina prohibitiva skrän, och således inbilla Styrelsen att Sverige bättre lämpar sig för en på stränga prohibitiver grundad manufaktur-rörelse, än för handel och sjöfart. Inom Styrelsen finnas män med sunda statshushällnings-principer, men deras röst. iemnad utan understöd af handels-intresset, har sällan blifvit hörd. Hvar hafva väl prohibitionsoch skrå-systemerne mera argt förfäktats än inom borgareständet? Hvad föreskrifter hafva väl stapelstäderne lemnat sine representanter ? Dels emedan Götheborg är Sveriges egentliga handelsstad, dels emedan den redaktion, till hvilken vi hafva äran adressera dessa rader, eger vida större förmåga än någon annan att utveckla behofvet och fördelame af en friare handel, af en lifligare sjöfart, våga vi hoppas att redaktionen ville taga initiativet i denna fråga, som säkert kommer att följas af den liberala pressen i hufvudstaden, hvarest man dagligen mer och mer öfvertygas att upphjelpandet af vår sjöfart bör bli föremäl för den sanne patriotens verksamhet; att Sverige af naturen är bestämd till en handlande och sjöfarande stat; att sjöförsvar är vårt naturliga, enda, säkra försvar; att detta beror af handelsflottan; att Ryskt inflytande ingenstädes visat sorgligare resultater, än på den olyckliga marinen; att substituera för en liflig handel och sjöfart, silkesodling , hvitbets-sockertillverkening och flera lika onaturliga näringar. E. BB.