Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1838, sida 1

B3333333iiii hvilka hans förmaningar, bestraffningar och lärdomar frambragteaf den öfriga omgifningens slafviska fjesk, smicker och smekningar. Denna läga, tanklösa och föraktliga instäilsamhet inskränkte sig dock ingalunda inom barnkammaren och hofsalarne; nej! äfven på de häll. från hvilka man minst kunnat förmoda något sådant, satte man, då som nn, sin ära uti att få den nåden aflägga prof på sitt allrannderdanigaste — slafsinne, och rikets sa kallade första universitet gjorde härmed en ganska vacker och lärorik början. Den 17:de Juni 1783 afgick nemligen, från Upsala, ett af d. v. prokansieren, Erkebiskopen, D:r C. F. Mennander. underteknadt och till den fyraärige furstens guvernör ställdt bref, hvars innehåll, såsom ännu kannande tjena till mönster för alla sådane i dylik akt och mening författade skrifvelser, vi härnedan, in extenso, anse oss böra reproducera. Det lyder som följer: Tit. I ödmjukhet tror jag mig böra gifva vid handen, att Consistorium Academicum i går enhälligt. stannat i den underläniga önskan att få H. K. H. Kronprinsen till sin Ransler. Man hade visst bort förvänta H. M. Konungens lyckliga återkomst, att strar kunna denna sin begäran i underdånighet anmäla; men som lectionsterminen nu är slut, och Censistorie-ledamöterne, som likväl alla bort och önskat taga del i denna vigtiga åäfverläggning, till en stor del resa på landet. och icke åter samlas förr, än vid höstterminens början, hade tiden blifvit nog lång på hvilken Akademien MAST UMBÅRA KANSLERS-VARDEN. Så snart H. K. M. förnimmes hafva slutat sin resa, tänker Consistorium genom deputerade inför thronen nedlägga denna sin enträgna och underdåniga anhållan. Med beständig vördnad Sc. 3). Så tänkte och skref man år 1783 i det namnkunniga Upsala, Vetenskapernes och sånggudinnornes lyckliga hem. Äfven år 1786 var man derstädes samma slafviska princip trogen. I slutet af Maj sistnämnde år ankom nemligen från bemälte lärosäte en deputation af flere vid detsamma anställde lärare, hvilka den 29:de samma månad erhöllo nådigt företräde, då de hade den oskattbara lyckan, att, ät den sjuårige utkorade beskyddaren, i djupaste underdänighet få öfverlemna en skådepenning i guld, hvilken Akademien låtit pregla öfver Högstdensammes ärorika — kancellariat 4). Visserligen hade guvernören, nägra månader förut, anteknat i sin dagbok att den högborne, Upsaliensiske kanslern läst som en karl, tre hela rader, dem han ej ens påögnat; men dock hade han ännu icke hunnit så längt, att han på egen havd kunde uppsätta tre hela rader och deri uttrycka sitt välbehag öfver den af Akademien honom visade erkänsla för den vård han egnat densamma. Hans dåvarande informator, M. v. Rosenstein. måste derföre göra det i hans ställe, och voro de af följande ordalydelse: få komma och önska E. K. H. god morgon nästa Thorsdag åtta dagar till; då jag tillika vid min söta Herres fötter får på nytt försäkra om den djnpaste vördnad och kärlek, hvarmed jag till döden framhärdar Åc. Hvem igenkänner icke, i dylika, till ett barn nyttjade, talesätt. mera den öfverförfinade Hofmannen. än den sin vigtiga funktion ihågkommande guvernören ? Sparre erkänner sjelf på något ställe i sin dagbok, att Prinsen ganska ofta gaf akt på saker, som man aldrig kunde förmoda han skulle lägga minsta märke till; det var då derföre så mycket mera oförsigtigt handladt af honom, att, i skrifvelser till sin discipel, begagna sig af ordalag, som på intet sätt kunde stå tillsammans med den värdighet, bvilken han, i egenskap af den unge furstens lärare och ledare, innehade. Barn, antingen de äro konungens eller dagakarlens, böra behandlas såsom barn. Det olika sätt i behandlingen . hvilket de olika stånden kräfva, beror sedan helt och hållet af lärarens klokhet att uttänka och iakttaga. Skolmästaren, som, af fruktan för att hans disciplar skulle tro någon hafva mera att säga än han, behöll hatten på sig i Fredrik den Stores närvaro, hade sin method: Skytte och Axel Orxrenstjernas lärare sina. Alla tre voro goda, ty de förde till ett godt ändamal. Hvar och en, som icke gör det, är förkastlig — den må nu användas af ew kunglig guvernör. eller läraren i en fattigskola. 3) Det är verklig skada, att icke denna trägna och underdåniga anhållan blifvis, liksom texten i biskop LUUphilas codex, med a pergament inbrånda silfverhokstäfver förvarad åt efterverlden och erhållit en plats i en af Upsala Akademis stora lärosalar. Härnäst. då bemälte Akademi finner uppdragandet af kanslers-värdenåt ett barn i kolt vara af behofret påkalladt, boppas man dock att detta varder iakttaget, och man hoppas tillika att den der sköna och rörande sången, som, den 6:te Augusti 1837, afsjöngs påRosersberg, då kemmer att få åtnjuta samma välförtjenta heder och utmärkelse. 4) Utgifvaren af den historiska Taflangör härvid följande anmärknins: Detta barnsliga kancellariat påminner om Kejsar Claudius, som lät välia sin häst till konsul. Skillnaden var endast den att i Rom skedde valet på Tyrannens befallning ; i Upsala åter rullade sig den lärda Areopagen i stoftet af den egna, trälaktiga instinkt, som synes vara detta lärosäte medFRÅ AK me ag ke ,