Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1837, sida 1

Något om Skådespelet-. (Insändt. 3 Bland de Sköna Konsterne räknas i allmänhet Poesie, Musik, Måleri och Plastik med dithörande ramificationer. Men hurn? Skulle man icke med allt fog tillägga Mimiken? ) Jo visserligen. Och hvarföre icke med lika rätt — Skådespelare-konsten? ) — Ar dä denna sistnämnda verkligen en Skön Konst, så borde man ock under denna rubrik låta henne gälla som sådan i det christliga samhället. Man betrakte saken närmare. Naturligtvis talas icke här om dessa blodiga och osedliga theater-förlustelser, sådane de förekommo i Rom och annorstädes. och hvilka af hvarje Christen, ja. af mårgen ådel hedning som afskyvärda ansågos. Det är den rena Skådespelare-konsten, om hvilken vi vilja utlåta oss, huruvida densamma bland Christna bör lastas eller icke. Det är bekant, att äfven denna i den christliga kyrkan (och det ända till medlet af 18:de seklet), ja, äfven af Plato och som det synes af Aristoteles, ) Syftemålet med ofvanstående artikel tyckes påtagligen vara ett ådagaläggande af ensidigheten af deras lära, hvilka påstå det vara synd att bevista syektaklerne. Ämnet är således både rikt och, alldenstund skådespelen utgöra ett af de civiliserade nationernes förnämsta nöjen, icke så ovigtigt, som man vid första ögonkastet skulle kunna tycka det vara, Huruvida artikelförfattaren verkligen lyckats att utveckla och åskådliggöra detsamma, öfverlemne vi åt den gunstbenägne läsaren sjelf att afgöra; oss synes dock ännu mycket återstå att göra, innan detta kan sägas vara förhållandet. Vi hafva emedlertid ansett oss icke böra vägra den ifrågavarande uppsatsen en plats i vår tidning, synnerligast af det skäl: att dess publicerande möjligtvis kan gifva anledning till en noggrannare undersökning och utveckling af det ganska intressanta ämne, hvilket artikelförfattaren företagit sig att behandla. ) Vi kunna icke begripa, hvad som föranlåtit författaren att framställa dessa frågor. Hvilken förnuftig menniska. som vet och kan definiera hvad skön konst är, nekar väl att skådespelskonsten är en sådan? Nu grundar sig, som vi veta. just denna konst på mimik och deklamation; mycken logisk skarpsinnighet behöfver man då icke vara i besittning af, för att åt den förstnämnde anvisa den plats, honom inam de sköna konsternes område tillkommer, Redaktionens anmärkningar.