Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1837, sida 1

(Insändt.) Svar till Eerr G. på hans ord om Missionsverket. Med stillatigande förbigär man ingressen till H:r G:s ord om missionsverket, ehuru äfven dervid en och annan anmärkning af vigt kunde göras. I synnerhet förvånar det. att H:r G. liksom sätter i tvifvel, hvilhetdera tillstånd är det lyckligaste, den bildade menniskans eller natur-menniskans. och med skål kunde frågas, huru en man, som så litet vet att akia vittnesbörden af både förAintna och närrarande tiders historia. vill gifra sig in på ett ämne at den beskaffenhet, som det ifrågavarande? Har då kl:r G. icke fattat det olycksaliga i hedningens belägenhet äfven då han tillhör de folkslag bland hedningarne, som hunnit till en viss grad af enltur? hafca jämmerropen från ffindostans enkor, ur lågorna af deras aflidna mäånners bål, aldrig genomträngt hans själ med fasa? bar ban aldrig med fasa hört beskrifningen på de straff,