med hvilka vissa brott bland Sumatras innevänare beläggas. då köttet styckevis skäres från den lefvande brottslingens kropp, och i hans åsyn förtäres af den omgifrande hopen? Och dessa folkslag äro likväl; jemförelsevis med andra hedningar, milda och cultiverade. Men detta må förbigås, och endast några anmärkningar göras vid de skäl flI:r G. trott sig kunna anföra emot missionsverket inom vårt Fädernesland: i H:r G. talar om att afvända uppmärksamhet fiån bristerna bland oss sjelfva, anser orätt att tänka på aflägsna hedningar, så länge så mycket återstär att uträtta bland oss sjelfva; talar om Lappar och tiggarskaror m. m., som påkalla vär verksamhet. Hvad H:r G. menar med sitt uttryck: afrånda uppmärksamheten fran det; soin är att uträtta bland oss sjelfva; förstår Författaren till denna uppsats icke. Vore det missionsvännernas afsigt att afvända uppmärksamheten från bristerna bland oss sjelfva, sk vore visserligen denna afsigt lika enfaldig som oren, och ingen hederligt tänkande kän; hos vän af allmän aktning; misstänka så dåliga motiver. Hvad Lapparna beträffar, borde det icke vara Hir G. obekant, att en ganska betydlig fond. känd genom offentliga autentika handlingar, äges för christendomens utbredande bland dem. (Om minnet ej bedrager, uppgår denna fond till omkring 36.000 R:dr B:co). Dessutom haller Stockholmska Missions-Sällskapet på, att på sin bekostnad lata bilda en missionär för Lappland, och inom Götheborgska Missions-Sällskapet är fråga redan väckt, om afsättande af en summa, såsom bidrag till understöd för någon missionär i Lappland. Hvad tiggarskarorna, sedeförderfvet in: in: (dem H:r G. har orätt, att ensamt härleda från bristande undervistinganstalter) angår, så inser författaren icke, huru deltagande i missionsverksamheten, i minsta mån kan hindra någon från att verka godt äfven bland sin närmaste omgifning. Fastmer tror Förf., att ingen innerligare, än hvarje redlig missionsvän, skall önska att kunna verka till medmenuiskors förbättring, hvar de ock må finnas: den som redligt nitälskar för Guds rike, vänder icke sin hag åt ett båll allena. i Det bekymrar H:r 6. att bidrag till missionsverket skall utgå från vårt fattiga land. Märkom härvid : det första hvarpå ögat faller i den Tidningsnummer. hvaruti H:r G:s tankar finnas upptagna, år en anmälan af en Theaterpjes som skulle uppföras på härvarande Theater. Bedrager jag mig icke, är skådespelare-sällskapet utländskt. Nyligen harju ett annat sådant utländskt skådespelare-sällskap här uppehållit sig: Resa dessa håritrån utan all behållning ? hvart tager denna behållning vågen ? ingen röst höjer sig att klandra detta ). Lågg härtill alla de högst betydliga summor, söm för flärdens och fafängans räkning; gå till utländningen, hvad är väl häremot det obetydliga, som för missionsverket utgar från vårt land? Men detta angar Guds rike; hine ille laerime! Allt hvad H:r G. talar om det välmenande, men missförstådda religionsvitet, bigotteri. aslatskrämeri ö. s. v., såsom anledningar till naissions-sällSkapers stiftande I Sverige, påhallar icke någon anmärkning. II:r 6. torde icke vara rätta mannen. att i detta afseende fälla nägon dom, Men oädelt är det af lI:r G., att vilja förneka det deltagande missions-saken vunnit i värt land. Om tiden det medgatve. kunde mycket anföras till bevis för detta deltagande, och emot H:r G:s påstaende i denna sak. Nu vill man blott hänvisa till de förteckningar på gåfvor till Svenska Missions-Säliskapen som ätfölja Missionstiduingen, samt till G:borgs Stifts Miss.-Sällskaps väcker ; dessa handlingar äro i detta afseende tillräckligt upplysande. Under nåärrarande förhållande menar II:r G. att inrättandet af ett missionssållskap icke kan annat än med ljumbet omfattas af svenska allmänheten. lUrarföre under närvarande förllållande? detta torde fordra utt ytterligare utredas. Andra land. fattigare än Sverige, hafva redan länge och med iver arbetat för misszjonsxerket. Skali Sverige vara, nö-tan det enda protestantiska land. der intet offentliot nit för Guds sak, åfven bland hedningarne, skall uppenbara sig? Författaren kan icke inse hvarföre undra förhållanden skulle kunna medföra större fördelar för missionsverksamheten från värt land. Ord — blott ord! utropar kanske Br G. — ja ord — icke valda, ty de äro i största skyndsamhet nedskrifna — men ord, hämtade från en redlig mans innerstå öfverlypgeke. Han blottställer sig gerna för att blifva ansedd för enfaldig. bisott o. s. v.; Att varda räknade för dårar, är ingen nyhet. för dem som vilja nitälska för Herrans sak; och såsom bevis att han icke fruktar nåsot omdäme, vill han, om det påfordras, icke göra någon hemlichet af itt namn. Men tillater mig H:r 6.. att väcka hans uppmärksamhet på mledningen till hans och mången annans missnöje med missions-sällskapet, å vill jag i detta afseende hänvisa honom till den säkraste af alla urunder: Rom. 8: 7: C. ) Orsaken dertill bör sökas I: mo derutinnan. att de, som hafva tagit en närmare kännedom af de med upptörandet af skådespel i landsorterne förenade utgifter, väl veta det behållningen är så ytterst ringa, att det skulle vara rent af en sanningestridighet att såga det något betydiigt penningebelopp derigenom från landet utföres, — och 2:do derntinnan att icke alla äro lika dristige att vilja usurpera domsrätt i ämnen, hvilka äro dem helt och hållet främmande. Red:s anm. Kurs-Noteringar. Götheborg. d. 8 April. London, 90 d. d. B:co R:dr 12: 5. Hamburg 0 d. a 1284 s.; Pans, 29 d. 4. . —1.; awsterd. 70 d. a. — ..; köpenu. d. s. — s. Stockholm, d. 7 april: London. 75 d. d. B:co R:dr 12: 2; 90 d. d. 12. Iamb. 67 d. d. 128 s., 90 d d. 1273 å 4; Amsterd., 21 d. d. 118 s.; Paris 60 d. d. 23 s. etersburg 30 d. d.— 5. Köpenhamn. 8 d. d. 644 s. ö A a 2— I II Anns. foo: FP er a —