Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 december 1836, sida 2

(Forts. från N:o 39.) Efter denna politiska ingress öfvergår författaren till en skildring af KYRKANS öden under sistförflutne quinquennium — en skildring, som, ehuru utan anspråk på fullständighet, dock tydligen ådagalägger, att Biskop af Wingård är en man, den der icke blir efter, utan följer med sin tid-. Så gerna vi i sin helhet ville meddela denna intressanta framställning, nödgas vi dock af flere skäl att inskränka oss till ett kort sammandrag af de deri angifne vigtigaste tilldragelser. Författaren börjar sin andeliga revy med den GREKISKA KYRKAN, hvilken framställes såsom stillastäende i sin en gång antagna form, utan synnerligt lif, och i behof af våckelsee Greklands Kyrka är nu afsöndrad från Patriarchen i Constantinopel. D. 4 Aug. 1833 utkom en Kongl. förordning, som kungör Kyrkans oberoende och inrättningen af en Synod, hvilken under Konungen, såsom Kyrkans öfverhufvud, utöfvar högsta makten i kyrkoärender. Huruvida Regeringen, under oro och säkerhet för sitt bestånd, kan lyckas i sitt bemödande för folkets bildning, står ännu i vida fältet. Hår och der, så väl i Mindre Asien, som på öarne, hafva Engelska och NordAmerikanske Missionärer varit sorgfällige att utsprida Biblar och andaktsskrifter. På Joniska Öarne äro läroanstalter af Engelsmännen inrättade. Ryska Grekiska Kyrkan, som först i sin Metropolit och sedan i sin, af den Constantinopolitanske oberoende, Patriarch hade ett mäktigare öfverhufvud än den Catholska i Påfven, står sedan Peter I alldeles under Kejsarens styrelse. Den heliga Synoden, som utgöres af 12 andliga ledamöter, beror helt och hållet af honom, och har dessutom vid sin sida en Kejserl. öfverprokurator, som i Kronans namn beristar alla dess förhandlingar och är medelpersonen mellan Synoden och Kejsaren. Presterskapet, i allmänhet högst ringa lönadt, består ar det Seculära, hvilket, såsom Leviterne, rekryterar sig af egen stam, beror helt och hället af folkets välvilja, föder sig mest af jordbruk, såsom Bönder, från hvilket det endast i drägt, men icke i bildning är skiljdt, samt det Regulära, som består endast af klosterbröder, ur hvilkas antal de 36 Biskoparne och andra Andlige tagas. Detta sednare presterskap lefver, enkelt och patriarchaliskt, för sitt kall, har egentligen sin bildning af Kyrkofäderne, i synnerhet Chrysostomi, läsning, och af den undervisning, som meddelas vid Universiteten och de så kallade Andliga skolorna.— På hvilken punkt folkbildningen i detta Rike står, kan man finna af den uppgift, som af författaren, efter D:r Pinkerton, meddelas, neml. att, med undantag af Adeln, Presterskpet och den högre Handelsklassen, kan bland femhundrade Ryssar endast en läsa. Detta förhållande tror dock författaren vara förbättradt genom Kejsar Nicolai bemödande för sitt folks bildning. Det är skada att författaren icke uppgifvit, hvarutinnan detta bemödande består. Om något inrättande af folks kolor i Ryssland hafva vi aldrig hört talas, och, nist de andliga talarestolarne, är det väl dock, enligt den nyare tidens i dessa fall högst rigtiga åsigter, från deras hörsalar som vantron. vidskepelsen och råheten först skola bekämpas, okunnighetens töcken förskingras