Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 december 1836, sida 2

Genom ett till vederbörande auetoriteter aflåtet cirkulår har Regeringen förbehållit sig sjelf rättigheten; att, åt utländska Skådespelare, Lindansare, Konstridare, Taskspelare och förevisare af utländska djur; m. sl., utfärda vederbörligt tillstånd att inom riket gifva representationer i dessa konster. Sådan tyckes åtminstone meningen vara med den underrättelse, Statstidningen för d. 28 d:s i detta ämne meddelar. Ar emedlertid sjelsva cirkuläret icke affattadt i tydligare ordalag, än underrättelsen, så torde man, efter vanligheten, snart komma i behof af en förklaring öfver råtta tillämpningen af detsamma, eller ock hålla sig till förut gifna stadanden-, d. v. s. dem, som gåsvos på den tiden, då man ännu ansåg nödvändigt, att de cirkulårer, som till Svenske undersåtares efterrättelse utfärdades, borde affattas i korta, bestämda och med Svenska språket öfverensstämmande ordalag. Förste Majoren vid Westerbottens Jägareregemente, OÖsverste Möller, har blifvit förordnad att förestå besälet öfver bemälte Reg:te under den tid dess chef, H:r v. Hedenberg, förvaltar Landshöfdinge-Embetet i Norbottens län. Regeringen har inställt mönstringar och möten för nästa år med Landtbeväringsmanskapet inom Rikets fyra nordligaste län. Deremot kommer detta manskap i Rikets öfriga lån att sammandragas under nästkommande Maji och Junii månader, å vanliga mötesplatser , till undergående af 16 (Stockholms stads och läns 20) dagars vapenöfning, in och utrycknings-dagarne inberäknade. Öfrerenskommelse har af Regeringen blifvit träffad om reciprocitet för Svenska och Oldenburgska fartygs behandiing i allt hvad som angår tullhamnlastoch lots-medel, jemte öfriga afgister i de begge ländernes hamnar. ICKE-OFFICIELL A: Statstidningen för d. 24 d:s reproducerar, från Norrlanås Tidning, en artikel om det, efter aflidne Kapten O. E. Carlsunds ritning, af dess broder, Skeppsbyggmästaren C. RB. Carlsund, byggda ångfartyget Norrland. Enligt de underråttelser, den innehåller, tyckes bemålte ångfartyg vara ett af de mest solida, ändamälsenliga och beqvämligasom hitintills blifvit byggda i Sverige. En närmare kännedom af dess och maschineriets konstruktion, samt de fördelar och beqvämligheter den medför, torde således för våra inhemska ångfartygs-bolags-spekulanter ganska väl löna mödan att inhemta. i Svenska Akademien firade den 21 d:s sin vanliga årsfest. Antalet af de till Akademiens granskning insända täflingsskrifter var större, än som förefunnits under de sednast förflutna 30 åren, neml. åtta i Vältaligheten och tjugo i Skaldekonsten. Af de förra erhöll, som vi förut tillkännagifvit, Åreminnet öfver Konungarne Gustaf II Adolph och Carl X Gnstaf priset; af de sednare belönades Kongl. Sekreteraren 6. G. Ingelmans Sång öfver Kon. Gustaf II Adolph med Zibethska priset, 26 dukater, motsvarande Akademiens stora. Samme författare erhöll äfven andra priset för ett Skaldestycke, kalladt Årets tider. Detta pris tilldelades ock Studeranden vid Kongl. Universitetet i L und, Herr Nils Lilja för ett pogm, kalladt Menniskans Aldrar?, samt den ännu okånde författaren till det af oss såsom prisbelönt anförda skaldestycket Byrons Monolog-. — Den skådepenning, som Akademien detta år låtit prägla, föreställer Grefve Nils Brahe, fåltöfverste hos Gustaf II Adolph, hvilken stupade i samma slag som hans storsinnade och hjeltemodige Konung. Framsidan föreställer den unge hjeltens bröstbild med namn och titlar. På frånsidan ses en döende krigare , med omskrift: ro Rege, cum Rege. I afskärningen läses: Una occubuit invictus, MDCXXXIL En okänd gifvare hade till Akademien öfverlemnat en summa af 100 dukater såsom en belöning för en Historisk tafla af Sveriges tillständ och af de handlande personerne under tiden från Kon. Carl XII:s död till K. Gustaf III:s anträde af Regeringen. Akademien hade åt sin ledamot, Herr Prof. Geijer, uppdragit författandet af nämnde afhandling, som kommer att intagas i nästa häfte af Akademiens handlingar. Sn — — — (Forts. från N:o 39.) Efter denna politiska ingress öfvergår författaren till en skildring af KYRKANS öden under sistförflutne quinquennium — en skildring, som, ehuru utan anspråk på fullständighet, dock tydligen ådagalägger, att Biskop af Wingård är en man, den der icke blir efter, utan följer med sin tid-. Så gerna vi i sin helhet ville meddela denna intressanta framställning, nödgas vi dock af flere skäl att inskränka oss till ett kort sammandrag af de deri angifne vigtigaste tilldragelser. ooo Ö7ks I ÅA NT