Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juli 1836, sida 2

ryktbara, med solidarisk awsvarighet fyllda luftballongen, Hvilken icke lyckades exprrimentmakaren bättre, än att en hel nation skrattade honom midt i ansigtet, och dessutom ådrog honom en förtjent skrapa af så väl en af de godali, som: at alla de icke goda tidningarne, till hvilka sednares antal den blixtträflade hade den lyckan eller olyckanatt räknas. Andra deremot hafva velat taga för afgjordt, att de, ur Florians fabel till Djurgården liknelsevis hemtade IHÖgdjauren, hvilka sedermera af slandelsoch Sjöfarts-Tidnivgen omnämndes i en correspondentartikel från EKufvudstaden för den I:ote Maj, händelsevis råkat få horn i sidan på någon af ubbarne, Viljorn a eller de ?H a bi ler, hvilket så uppskrämt de Andre, att man, för att häfva deras af förskräckelsen pakomna mattighet, nödsakades drifva de objudne, behornade jonglörexne på flykten med en skräll ur trycktvängsmolnet. Äfren de hafva funnits, som pastatt, att en eller annan gammal värjspets, Som släpat i hälarne på två eller tre Regenter, varit ledare för den elektriska urlalilningen — hvilket åter bestrides af Andra, som vilja lefva ock dö på, att trycktvångsmolnet brustit af älel (hvilket icke är detsamma som del harm öfver ett i Ilandelsoch Sjöfarts-Tidvingen upptaget för-. slag till besättande af vigtiga poster inom Kegementerue med... Duck, punkt för alla gissmingar öfver orsakerne till merbemälte Fidnings död; nog af: den blef ihjälslagen. Måtte hans svarta blod ontplåniigt komma öfver mordanstiftarens husvud! — Det derpå följande offret för Indragningsmakten var Dagligt Al lekanda i Stockholm — och hvarföre? För ett mindre skrädt uttryck i en veftexion öfver en utländsk Ministers reklamation af köpmansgods, som. enligt Svensk lag, redan var dömåt fårbrutet. Sällan har någor indragning väckt en så djup och obehaglig sensatiow som denna, och den kunde ieke annat åa göra det, då man, vid närmare eftersinnande, fann, att 2 man, sasem publicist, icke allenast beredde af tyckmyckenheten inom, utan såfven utom lamket. Allramiast kunde man förmoda. att Grefve MOLTKER skalte varm så nogräknat, Iran, Europas mest liberale Suverdns representeuskapsmån, konstnärer, srihetsoch applysnings-vänner så frejdadt nannnhaan, som. sa väl känner bheru max på de sednare åren, i detta Rikes sydligaste proviusoch i synnerhet i dot (epi-hetet står här i sin vackraste beligabrederliga och harmoniska stnacsståmnivg, som alltid bort sara radande nicilan tvenne nationerhvilkas språk, religion och sedvånjor så nåra örverensstämma med hvarandra som de på begge sidor om Sundet liggande unbolandens: han, sour lika så vål känner, att denna ädla strätvan af hans ogne lamdsmän blifvit mött med ett fika innerligt, liffigt och fördomsfritt deltagande: — ån en gang: vi tillsta upprigtigt, att vi i börjar aklsicke kunde siuna oss i dem tarrkenatt iudragnäng af en Svensk. tidning blifvit af honom, för ett ords skull, pakailack. kivad åtar siellva reklamationer af lurendrejargodset beträffar, tyckes AlIehanda förklara saken så, som vore det em wserce att freinmande Stalkters represeatanter anse sig skyldiga att alltid reklamera det, som kar anses tillhöra den Stat, livilhäusrättigheter de skola bevaka, äfven om. som jast här var fallet, laglig dom ckröfter redan vore. vid vederbörande domstol, afkunnack. Är förhallandet sadant. så kommer man till den i kogiskt atseende naturliga men i conventionellt hänseende enaturliga slutföljden, att Grefve Moltke enligt uSsnncen ieke fick göra sig något begrepp om Statsmakternes förhållande i ett constitutionellt samhålle. ifade vi varit i hans ställe, så hade vi, alt usanee till trots, icke besvärat oss med reklamationer hos en Styrelse, i hvars makt det icke sldr att taga ett mål undan domstolarne, eler befalla dem att berötva beslagaren hans rätt. Detta kan vara usauce i Danmark och på flere andra ställen : men här sr det icke så Hvad usancer för öfrigt vidkommer. så hafva de här spelat sin vol hela vägen igenom: Ministrar hafva den, usancen att reklamera; tidningar i ett laghundet samhälle den att göra anmärkningar öfver reklamationerna; ministrarne äter den att yrka straff på dessa anmärkarce; FHof-Canzlern den att indraga: hela verlden den att harmas ötver arbitragen, och slutligen åter Fidningarne den att illudera godtyckets åtgärder. Så snart man icke vill nöja sig med hvad lagar förmå, roar man sig med AUSEncer. Det af Grefve Moltke gisna olgcksbadande exemplet följdes, som max befarade, inam kort af östra grannens representant. Atminstone har man all anledning till förmodan, att de derpaå följande trenne indragningarne härleda sig från detta hall. Väl skulle man kunna lämpa ett par af de ofvan anförde gissningarne, rörande orsaken till indragningen af G:borgs Handelsoch Sjöfarts-FTidmwing, på det fjerde Aftonbladet: men troligast är att nagon af dess historiska artiklar misshagat den store Sjeltherrskarens ombud, och mera behöfves ej för att palta i skräpet. Sjelfra Argus den Fredje, som annars en tid bortåt fätt föra ett temmeligen fritt och frenetiskt språk, fick omsider erfara, att det är helt annat att käbbla på coustitutionelHa dussinmån och deras krämarpolitik, än att vidröra den inearnerade Absulotismens svaga sidor. Derefter kom ordningen till Götha RIanor, och dessa voro icke, i likhet med Allehanda och Aftonbladet, beredde att stå puften. Orsaken till deras indragning lärer böra sökas i en uppsats, rörande de beryktade Ryska Tscakocerne och thy ätföljande reflexioner. År verkligen förhallandet sådant, så kunde man hafva allt skäl till att göra den slutsatser det man ändteligen hunnit till den punkt af yttre beroende, att man nu mera icke ens offentligen vågar omtala Ryssland och de med detta namn förenade minnen, utan att äfventyra en förlust af sin egendom eller att dömas efter 6 Cap. 5 Missgerningsbalken. Vederbörande tyckas vilja att man skall bevisa det, och allt hvad dertill kan hänföras, en oinskränkt vördnad. Det kunde man med skål säga vore att vilia förvandla miölk i tant bland ett från uraldziga tider fritt folk ; ham, som bär ett genom ve— — 2 q—wss märkeke liberakz 1-und, sökt att på allt sätt rillvägabringa dep väånskap