Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juli 1836, sida 2

Reflexioner, Fäöranledde af kndäragningsmahktens mot den perladiska pressen sedagst vidtagne åtgärderOd..ect arceo.Likasom Choleran och andra färsoter vissa tider tyckas vara i aftagande, men plötsligen, långt häftigare, ån före en sådan period, utbryta; så är äfven förhållandet med indragningsmakten. Dess hvila är, liksom hafvets före en storm, som volkanens före ett utbrott, som Tigerns före det ögonblick hur störtar på sitt rof — endast skenbar. En icke så kort tid hade förflutit, utan att mar hörde något af från detta håll, och man började slatligen hoppas att en förmodar, som emanerat frän sista riksmöte, verkligerr kande vara något mera, än Hblott och bart en sådan. Mar hade nemligen der låtit i tystbet förljuda, att om ån denna godtyckliga och ursprungligen grundiagsvidriga makt qvarstode på papperet, vore likyål bruket af densamma att anse såsom upphördt. Att detta likväl endast var en högloslig krigslist, har man på seuare tiden haft ett ypperligt tillsålle att inhemta. Eller manne man endast har iekt med ord? Ville man med denne förespegling låta oss förstå, att väl bruket, men icke missbruket af denna makt hade upphört, så har man en evident förklaring öfver ej allenast orsaken till den qvalmiga atmosfer, som någon tid hvilat öfver den periodiska pressen, utan äfven öfver orsaken till stordörandet ur det i norr lägrade trycktvångsmolnet. hvilket, inom en så kort tidrymd som den af två månader, ej mindre än fem gånger slungat sina fråsande blixtrar mot Liberafismens allt för närgångna pappersdrakar — likväl utan någon synnerlig annan verkan än tillintetgörandet af sina egna, i deras svans dinglande tillståndsplakater. Ått äåfren dessa, som en gäng stått i eontaet med detsamma, lätt måste attrahera det deri betintliga electriska sluikun, ligger så i sakens natur, att till och med sjeltva den erfarna gumman Minerva, som nyligen återkoummit från de Ånyaste astronontiska npptåckterne, och som således bäst bör vara omderrättad om de högre regionernes och kraflernes fina uffinitets-spel, icke rimligtvis kam puffa omkull ett sådant factum. Första ljungeoldsstrålen rigtades mot Götheborgs Handels ock SjöfartsTidning, om hvilken man väl visste, att den redan länge varit Vederbörande icke allenast en nnegel, utan äfven en vaget i ögat? : men hvad som just då föranledde den oförmodade operationen, deröfver förlorade man sig i ett! chaos at gissningar. Några förmodade att den bekante Riddarhohns-tu ben qvicknat vid och börjat gala så förtvifladt på hämnd, att den slumrande väktaren på Publieiteiens murar plötsligt vaknat upp, trott att elden å nyo var lös i Sveriges skönaste skattkammater, och i förskråekelsen släppt? några electriska gnistor, hvilka urladdat det kring hans person Sväfvande trycktvångsmolnet, samt på så sätt befriat Statens ögon från den der besvärliga Göttieborgska Tingesten?. Andra åter trodde att denna explosion kunde hafva statt i någon hemlig förbindelse med den