Ryska Tschakoerr! Åh-ja! men af — nattmössor. Emedlertid erinrar denna vink om den bekanta hatten, som Österrikiske Landtfogden Gessler von Bruneck låt, såsom en despotismens sinnebild, uppsätta på en stäng å torget i Altorf, och för hvilken han sedan tvingade de frie Sehweiarne att blotta sina hufvuden. Det skulle alldeles icke förundra oss om äfven de frie Svenskarne, framdeles, blefve tvungne att. göra. detsamma för Ryska Tsecehakoer; icke förundra ossom man här finge höra en Bysk, likasom der en Österrikisk, G essler yttra: Jag vill ieke att Å byggen eder hus utan mitt samtycke ; vill icke heller ett J lefren så fritt, som om J pjelfve voren herrar : jag skall drisla mig att afhålla eder derifrån. — Väl det gamla Sverige, om det, i händelse en sådan tid någonsin: skulle komma, inom sina landamären räknar sådane söner som Wilhelm Tell, Walther First, Arnold von Melektal och WernerStauffacher!!! Väl dem em de då för sina ord finna en sådan genklang i sina landsmäns bröst som desse, och väl oss, om vi på förhand dertill kunde säga: Amen!!! Sådane tyckas likväl icke utsigterne för närvarande vara. Emedlertid anse vi det tillhöra hvarje redligt och Svenskt sinnad man, att, i tid, hvar i sin stad , hos sin omgisning, och i synnerhet hos det uppvexande slägtet, inplanta denna höga, försakande fosterlandskärlek, som i farans stund bildar det säkraste bålverk mot Våldet och Förtrycket... Vi, å vår sida, skola icke nnderlåta. att, hvad i vår förmåga står, medverka till det stora och värdiga ändamålet. Så snart allt till den plan, vi hafva i sinnet, hinner samlas oelr ordnas, skola vi, i en kedja af historiska data och faeta, samvetsgrannt framställa alta de otyckor, förluster och vidrigheter, fäderneslandet fått vidkännas sedan den tid då grannen i nordost först började rigta sina blickar på detsamma. Skulle då, emot all rätt och billighet, Indragningsmakten, i periodisk skriftväg, vilja hindra oss från att uppträda såsom den historiska Sanningens. offentlige sakförare; så skall den likväl ieke kanna afhålla oss ifrån datt, på annat sätt, genom Guteubergs prisvärda konst , bidraga till dess utspridande. I värsta fall möta vi, såsom frie Svenske mån, vår vederakare inför en Jury, sammansatt af sådane, och det skall dä pröfvas, huruvida vårt fädernesI land ännu är ett sielfständigt Rike med sir egen Kegering och sina egna lagar, eller endast, fast i tysthet, en marionett-theater, till hvilken hufvud-trådarne ytterst hållas i det Kejserliga Ryska kabinettet i S:t Petersburgs