Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1835, sida 2

1 Herialdiga altli0I4 731101(1 e 1112017 71 Of —4 SS SOVA PE OP Sen ma sätt vid riksdagarne än vidare fortga, kommer såkert alldrig att i längden bära sig. Folkets talamod maste hafva en gränsoch det är redan prötvadt till högsta graden — ja — jag vågar säga det. snart till graden af väåda — ett yttrande. som ehara kanske misshagligt, lihväl estringas mig derföre att jag icke bör förtiga min fraktan och möjligen eu gang göra mig skyldig till förebråelsen att samedelst hatva förradt Konang och Fädernesland: då jag deremot fast häldre lifligast önskar att allt vadligt 1 tid matte förekommas. Under en framåt gående tid knuna sinnena ej mera här än annorstädes vara stationära. ntan måste fordra förbättringar och reformer i allt som påtagligen befunnits skadligt, sasom det att riksdagarne. blott genom den ena Stats-maktens stillatigande, sortga en alldeles obesfänd tid, mangdubbelt längre än den Gärumllagen asyftat att alldrig ses öfrerskriden: och den som besinnar hvad riksdagarne, genom sin längd utarma landet, kan icke andra att missnöjet deröfver är allmänt. Så år det atminstone i min hemort. och jag tager mig friheten att uppmana Eder, M. H.. om Ni hafva erfarit. eller hafva skäl ait förmoda, att törhallandet i andra orter är annorlunda. Mig fragades under min hemmararo altid i första rummet och med en nästan förebrående ton: när skall riksdagen taga slnt? skall da riksdagen aldrig slutas? och, om jag icke bör undra att denna fråga ejordes af mina kommittenter, hvilkas tänkesätt om obehöfligheten af länga riksdagar och om sin rätt att undgå att hälla fullmäktig längre än högst 5 månaders tid, efter grundlagen, finnas i val-protokollet, som jag företett, redan nedlagde, så mäste det dock förefalla mig mera betänkligt och oroväckande, att samma anda af missnöje yttrades af andra, äfven af dem , som ej känna tungan at riksdags-arfvodet, utan endast hade att åberopa hvad riksdagarne kosta staten och baru alltid ökade anslag af dem följa, om än vid denna riksdag representationen icke kan sägas i frikostighet hafva varit styrelsen så serdeles till nöjes. Resultaterne af denna riksdag i öfrigt förklarades icke eller så tillfredsställande. Ånnu hade man icke erfarit den så ofta lofvade lycksalighet at siltver-utvexlingen , eller nytt lifgifvande åt näringarne och industrien — och ieke trodde man på jordbrukets förkofran genom lanet till hypotheks-föreningarne, för hvilket Jan Rikets Ständer af alla i min ort på det bögsta klandrades; — icke eller hörde jag något annat af Ständernes tillgöranden anses nyttigt för landet; — men missnöjet yttrade sig dock icke blott emot dem, hvilket icke eller kan ske efter formen hos oss för ärendernes behandling. Hvad vadligare är för samhälls-skicket, — detta missnöje drabbar mest konungen. ty icke någon må försöka att intala folket, det de orimliga formerna ensamt valla niksdagens längd. da hrar man vet att konungen äger, om han vill, att när som hälst efter den i grundlagen stadgade tid. bjuda riksdagens slut. Jag singar. t. ex.om Kongl. Maj:t, i sitt svar på ständernas skrifvelse den 17 sistl. November, encocnde dag tll riksdagens aflysaude, hade förklarat att han väl ansåg den da begärda tid för knapp, men ville utsätta den till nagra manader senare — vill någon då bestrida att allt varit slut och vi hemförlofvade? — Likaså vet äfven en hvar att lanefrågan legat vederbörande ömt om hjertat och, thy förutan , visst aldrig gått igenom. Till de förhöjda anslagen är också allmänt kändt att initiativet altid utgår från regeringen. Nog af — emot denna är det alltid. som missnöjet mest riktas; de af representanterne, som för att tala Styrelsen till nöjes, sky att uppenbara folkets ställning och behof, må väl få sin del af missnöjet; men att det icke dem är gifvet, efter våra grundlagars tydning nu för tiden, att göra slut på riksdagen, det vet nationen mer än väl. Många till och med tro. att just riksdagens längd af regeringen önskas, likasom för att trötta representanterne; men sadant vore för oklokt handladt, tör att af mig kunna tros, emedan visst icke nagon kan glömma, att det är mindre representationen , än hela Svenska folket, som plagas genom tungan af riksdagskostnaden. Det tal dock icke någon tvifvel att ju Konungen vill sitt folks väl, och icke dess plåga: — hvarföre då icke söka upplysa honom om nationens stora missnöje? Låtom åtminstone oss icke göra oss skyldiga till stillatigande med det, som kanske af allt mäst är vadligt och kan blitva hotande för samhället! Inbjudom våra Medständer att antingen genom en deputation eller blott genom en förnyad underdanig skrifvelse , hos Kongl. Maj:t framställa Svenska folkets obelatenhet med riksdagens fortgang nu på l5:de månaden. samt anhålla att viss dag, t. ex. inom nästa April manads slut, bestämdes till riksdagens afblasande. Det bör icke sla felt att eu sådan framställning. kraftfullt gjord af oss. som äro här för att omtala folkets behof och rättmätiga anspråk , skall befordra ändamalet. och vinnes blott en eller en half manad, så har folket vunnit mycket — än mera om vi kunna afböja det. som jag hört törespås, att oss skulle vara ämnadt qvarblifva vid riksdagen , med, naturligtvis vida mindre sysselsättning än nu, ända till nästa höst. Åfven i värsta fallet och om vi icke fa dag bestämd, så hafva vi likväl icke underlåtit något af hvad på oss kan bero. och väåra kommittenter må då sedan sjelfve klaga hos Konungen och söka göra sina anspråk gällande. Jag tror emedlertid för mycket på det Svenska talsinnet, att kunna tvifla, det ju nationen blefve belaten och missnöjet häfvet, endast dag till riksdagens slut erbölles utsatt, och jag bör göra allt för att återställa denna belåtenhet, som är så oumbärlig hos folket med sin Konung. Jag anhalier att Standet täcktes öppet yttra sig om det kända förballandet med folkets missnöje och om mitt förslag vill skänkas bifall, eller om man vill afbida folkets eget uttalande af sitt missnöje inför tnromA XN : Alltit U umåtakgallor avaS och Tam kan illa