Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1835, sida 2

LUAAnn3nng333n iiiiiii — GOTHEBORG-. Af Stockholms Aftonblad för d. 27 nästl. Mars underrättas man, att RiksStandens Talmän san: ma dag haft företräde hos II. M. Konungen på Slottet, som det berättas, för att lemna deras yttrande, när riksdagsgöromålen kunna avses fullbordade. Att Herr Borgmästare Ekstrands anförande i Borgar-Ständet skulle vinna gehör. vågade man ock förutse; och i sanning hafra de inom rärt Samhälle, hvilka ömma för folkets enorma bördor, icke nyligen blifvit så angenämt öfverraskade, som af Tit. Ekstrands kraftiga och värdiga framställande af den rättänkande Svenska Allmänhetens odelade opinion. Att ränta ett sådant språk, som det H:r Ekstrand förde. från någon af vår Stads närarande representanter, ligger icke inom rimlighetens gränsor; vara förhoppningar i den delen maste saledes rigtas till mån utom oss; att man icke missräknat sig på Tit. Ekstrand, derom förvissar hans senaste yttrande i BorgareStandet, hvilket vi göra oss, och vi våga förutse manga, ja ganska manga med oss, ett nöje af att nedan inrycka. Skulle ock Svenska Ålinerra eller hennes härvarande fonsort (hvilken, i parentes Sagalt, sökt insinucra, att vi icke uttala nagon opinion hår ja platsen, under det den, nemligen twintheborgs Dagblad. ömsom med hot af bhnytnå var och ömsom tillbjudande sin mun un bys-zä:1 ), i ett språk passande för dess dagliga omgifning, i sin favitsko, förstörande den gnista af värde, ej resbarhet, som publicist, det en gang syntes äga, med storm-steg rusar sin undergång till mötes. Ja det arma öket framrusar i sin vildhet, som om man hängt en bråda för den breda pannan, det har ock redan indragits i strömmen; — det gäller nu att sjunka eller flyta: vår oförgripliga mening är dock, att om öket kommer att flyta, det blitver som ett kadaver) söka genom sofisterier göra svart till hvitt, — hvilket måhända någon gäng i vissas ögon lyckats den Trolpackan, men aldrig låter sig göra för Dagbladet, hvars Red., som hvar man vet, icke är nagon Trollkarl, (ehuru man väl kunde komma på den tanken, af det sprak den för och dess strid mot Aftonbladet, deri blottande den princip: att en Tidning ej bör rkrifva för att vinna prenumeranter; en princip som det sjelf, sedan Red:s senaste besök i Stockholm, följt och som dock. enligt hvad man pästär, för honom skall vara lukratif), och komma att förfäckta Regeringens sedan Jul förda Riksdags-taktik. som ett bevis på dess benägenhet för reformer, endast de ej ske brådstörtande ; så äro vi dock öfvertygade, att sådant snack och besvärjningar icke döfva de sår, som blifvande debet-sedlar för riksdagsmanna-underhåll komma att tillfoga saders-hjertat, då man, utan att vara öfverdrifven, vågar påstå, att mången fader ser sig tvungen undandraga sin familj det nödtorftiga för dagen, till bestridande at dessa föga hugnande utgifter. Borgmästare (märk Borgmästare) Ekstrand yttrade, som följer: För en vecka sedan aterkommen hit efter ett besök på lAÅ dagar i hemorten. fann jag nu, sem vid min afresa, för nepresentanterne alldeles okändt. om och pär Riksdagen skall slutas. Snart spordes dock om ett blitvande Pleumm plenorum — det första under hela Riksdagen — och ryktet gaf tillika bepp att dervid skulle ständerpe blifva meddeldt, när H. M. Konungen fordrade riksdagsgöromälens slutande och ville lata ufblåsa riksdagen. Men detta plenum är nu förbi och hoppet var förgåtves. I stället meddeltes oss, i nådigt svar på ständernes skrifvelse med ett af dem antaget lagförslag, att Kongl. Maj:t. ogillande törslaget, ämnar afgifva en ny proposition i ämnet. Föga troligt är derföre att vi ännu kunna vara serdeles nära det mal, hvilket af alla representanter, åtminstone med få undantag och af hela Svenska folket. såkert alldeles enstämmigt, efterlängtas. Vår sysselsättning har allt sedan Jul varit ett. två å tre stands plena i hvarje vecka samt kanske lika manga timmars arbete i Utskottet: om ett eller armat Utskott haft mera att göra finnas deremot flere, som haft mindre och ofta intet. Jemiöre vi arbetstakten nu med den som fede rum vid de