Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1833, sida 2

Närings-frihet. Sedan skräväsendet under loppet af århundraden mer och mer ahägtnat sig från dess ursprungäga och u es tiderna öfverensstämmande anda, och Å till stora missbruk, hvarigenom talangens och uppfinnelseandans ufvickling hindrades. uppträdde, vid medlet af förra århundradet, i Frankrike, Quesnay, hufvudmannen för PLysiokraterne, och i England Adam Smitb, den odödlige forfattaren till läran om national-ekonomen, förkunnande grundprinciperne för näringsfriheten, hvilka med okullkastliga skäl beviste, att national-rikedomarnes ntvickling och förökande bero på den personliga rättigheten att efter bebag använda kraften, talanger och kunskaper, så vidt sådant kunde bestå med med grunderna för rätt och allmänt bästa. Med denna lära utbredde sig allt mer och mer örverbevisningen om, att näringstväng, privilegierade näringskorporationer, skrän m. m. hajdade national-ekedemarnes tillvext, den personliga frihetens utvic!ling och talangers framdragande. Denna theorie användes först i Frankrike, hvarest redan ander Lodvik XVI, skräna upphäfdes genom en förordning af Minister Turgot. medlertid hade det gamla onda för diupt innästlat sig i Frankrike, för att på en gång kunna ntrotas.Emot denna lag apphäsde sig derföre en så mäktig och så allmän opposition, att skräiprättningarne på nytt infördes under Turgots aftertrådare, som icke hade nog kraft, insigt och skicklighetfatt handhafva den gifna bestämmelsen. Först vid den Franska revolutionen bragtes Turgots vink till mognad, och tillika med den allmänna fr iheten och jemlihheten förklarade nationalforsamliagen äfven näringsfelhet. Alla anordningar, beträskaande läroår, mästerstycken, m. si