4—-2 —9 å4 ÅJ-ROTleglum uppdrogs att hafva tillsyn till sissa handtverk, sör att förekomma skadliga följder för det allmänna. Detta plötsliga störtande af alla näringsidkandes gamla rättigheter och författningar kändes mindre i en tid, då individens och det borgerliga samfundets rättigheter nästan voro upjhäfde i Frankrike, genom de theoretiska begrepp om en allmänn ratt, som gjordes gällande, och medelst dess barbariska, praktiska tolkning, hvarest endast herrskade omvexlande partiet och toma namnet af en regering. Efter terrorismens fall sandes största delen af de närings-idkande, hvilka undgått guillotinen, till armeen och volplatsen, och de qvarvarande lemnades en stor verkningskrets, till den grad fri och utan konkurrens, att näringsfriheten snart ansågs som en oskattbar välgerning. Men, sedan revolutionens Stormar hade lagt sig, och en ordnad reglering på nytt var införd, kändes först, med den änyo tilltagande befolkningen och konkurrensen, de skadliga följderna af näringsvägarnes vilkorlighet, synnersigast med hänseende till politie-väsendet för födoämnen , sundheten, floderna och eldsfara; och det utkom icke endast flera förordningar, som gjorde entrepriserna i dessa fack afhängige af Regeringens prosvande och tillstånd, utan det höjae sig äfven mänga röster, som fordrade att skråinrättningen skulle på nytt införas. 4 andra ei an hade den franska industrien så höjt sig, just genom denna näringsfrihet, att dess röst bragtes till tystnad genom opinionen: och efter en 40 ärig erfarenhet anses näringsfriheten i Frankrike såsom en af revolutionens mest välgörande verbkaningar Till och med nti flera af de länder, som förut vari för. enade med Frankrike, och hvilka erhållit näringsfrihet, men sedan förenades med andra starer, hvarest närin astvång ägde rum, ansågs näringsfeihetens hibehållande som en välgerning, t. ex. i Rhenbayern, hvarest, vid Sändernas församling, dess hibehållande sörsäktades, och hverje angrepp deremot asslogs. Det mest afgörande steg i Tyskland till näringsfrihetens införande skedde i Preussen, genom lagen af år 1810, och i en tid, då Preussiska Staten ännu blö ide af de djupa sår, den erhöll 1806, och vid landets besättande af fransoserne. Preussiska Regeringen lät icke missleda sig af nåringefrihetens motståndare vid utförandet åf dese påan, och fallföljde den med ett skonande afseende till privaiegendom och uteslutande rättigheter, för gande gåfvås motsvarande ersätlningar, Preussen bar nu, i mer an 20 år, ägt näringssrihet, och verkningarne deraf . . i : bevisa mer ån alla theorier, hvilkas indraatt denna ij Låricgåäng är ölgng och leder till wålet, då i inlen och allmänna välständet, sinom denverensstämmande med t den, gen tysk Stat indnstr a TT I men?