Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1833, sida 2

——————7 — — —— 2—— —— då man börer eller läser våra snöda bespottare, så lalJas Follet Karnaljer, Friheten heter Frackhet, och med himlande ögon och fromma suckar klagas och beklagas, att vi äro frivola och hafva ingen religion. Hycklare, hvilka icke kunna se sin man i ansigtet, och, som nedtryckta genom bördan af deras dålda syn, der smyga sig omkring , våga att lasta ett tidehvarf, som måhända är det heligaste af alla sina såväl föregångare som efterträdare; ett tidehvarf, som offrar sig för förflutna synder och för kon mande lycka, en Messias bland århundradena som knappast skulle fördraga den blodiga törnekronan och korsets tyngd, om han icke då och då framdrillade en lifvande Vaudeville och dref gyckel med nyare Phariseer och Saduceer. De kolossaliska plågorna voro outhärdliga utom sådant gyckel och persiflage! Allvraret framträder så mycket kraftigare, då slämtet sörkunnar det.