Dagens Nyheter – 17 december 1874, sida 2

oo of Han drog sig härefter tillbaka, följande det den väg, som öppnades af de stumma åskådarne, hvilka alla blottade sina hufvuden och bugade sig, då den grymt förorättade fadern passerade dem. Då Merc6edös såg, att don Ruiz gick förbi henne, utan att ställa ett enda ord till henne eller ens egna henne någon uppmärksamhet, bef hon deraf så djupt gripen, att hon afsvimmads i donna Flors armar. Don Carlos kas ade på denna grupp en sådan der förstulea blick, som vår så vanlig hos honom; derefter vände han sig till doa Inigo, hvilken siod bakom honom blekare och mera uppskakad än om han sjelf hade varit den ankiagade. — Don Inigo! sade han. — Sire? svarade riksöfverdomaren. — Denna gqvinna — är det modern?! Och härvid pekade konungen på done Mercedes. — Ja, sire, stammade don Inigo. — Godt. Derpå fortfor han efter en stunds tystnad: — Eftersom pni är min riksöfverdomare, åligger det er att tags den här saken om hand. Använd alla? mede!, som stå till ert forfogande, för att brottslipgen måte bli gripen så fort som möjigt, och vist er icko infor mig, förrän oi h:r honom inom låg och bom. 4