Dagens Nyheter – 17 december 1874, sida 2

ren, kortare om vintern, beroende af olika latituder. Men Mars år är nästan dubbelt så långt som vårt, ty det räknar 687 af våra degar. Iavånarne på Mars se himlen och dess konstellationer på samma sätt som vi skåda desamma. Vår jord är för dem en strålande stjerna, zcom än lyser i vester efter solens nedgång, än föregår morgonrodnaden i öster. Den visar sig i samma faser för dem, som Venus visar sig för oss, och den är den klarast lysande, den praktfullaste af slla de stjarnor, som de se. Sådan är den allmänna fysionomien af vår grannplanet. Atmosferen, hvaraf den omgifvas, vattnet, hvaraf den befuktas och befruktas, solstrålarne, hvaraf den värmes och upplyses, vindarne, hvaraf den öfverfares från den ena polen till den ardra, årstiderna, hvaraf den ombildas — allt detta utgör lika många elementer för att gifva Mars en lifsorganisation, liknande den, hvarunder jorden lefver. Svagheten af tyngdförhållandet på dess yta bör hafva delvis modifierat denna Jlifsorganisation genom att underkasta den sinå särskilda vilkor. Men Mars klot bör icke längre framställa sig för oss såsom ett stenblock, sväpgande i rymden i solens slunga, såsom en massa utan egen kraft och eget lif; vi böra skåda i den en lefvande verld, befolkad af otaliga varelser, beklädd aflandskap, der vindens ljud låter höra sig och der vattnet återspeglar himlens Jjus. Dut är en ny verld, som ingen Columbus någonsin skall hinna, men der emellertid helt säkert ett helt menniskoslägte rörsr sig, arbetar, begrundar, såsom vi, naturens stora och undeorbara problemer. Re te Lon fotar kb? NAN ar. ock mA Na ve Ak RE be ss av RER. TT TR WU BKS. P sn