Dagens Nyheter – 17 december 1874, sida 2

Det eger således rum der likasom här en cirkulation i atmosferen, och vattendroppen, som solen beröfvar hafvet, återvänder dit, efter att ha fallit uv skyn, som förat upptog den. Ännu mers, oaktadt vi noga böra hålla oss på vår vakt mot hvarje benägenhet att tillskapa imaginära verldar efter bilden af vår egen, så erbjuder likväl denna, likasom i en spegel, en sådan organisk likhet med vår verld, att det är svårt att afhålla sig från att gå ännu något längre i beskrifningen derom. Alltså är det genom tillvaron af kontinenter och haf otvifvelaktigt, att denna planet har likasom vår varit skådeplatsen för inre geologiska rörelser, hvilka gifvit upphof till ytans höjningar och sänkningar. Det har föregått äfven på Mars eruptloner och jordbäfningar, hvilka förändrat klotets ursprungligen jemna yta. Följaktligen finnas berg och dalar, högslätter och bassiner, branter och klippstränder. Huru återkommer regnvattnet till hafvet? Genom källor, bäckar, strömmar och floder. Följaktligen är det svårt att ej tänka sig liknande scener som de, hvilka bilda våra landskap: sorlande bäckar, hoppande fram i sin bädd öfver de i solen glittrande stenarne; strömmar, störtande genom fälten eller fallande i katarakter ned i dalarnes djup; floder, majestätiskt utgjutande sig i vida haf o. s. v. Således finnes det i rymden, på några millioner mils afstånd härifrån, en jord nästan lik vår egen, hvarest alla elementer för lifvet äro för handen på samma eätt som hos oss: vatten, luft, värme, ljus, vindar, skyar, regn, foder, dalar, berg. För att göra likheten ännu fullständigare, skola vi anmärka ytterligare, att årstiderna der ha ungefär samma intensitet som på jorden, då klotets rotationsaxel har en lutning af 27 grader (jordens lutning är 23 grader). — Ar det inför alla dessa fakta möjligt att ew6 enda ögonblick stanna vid att blott och bart konstatora dessa rörelsers och elemoanters tillvaro, utan att också tänka på de verkningar, som de böra hafva frambringat och äsnu böra frambringa? Då de kemiskt-fysiska vilkor, Bom gifvit upphof till de första växterna som framträdde på jordytan, förefinnas der likaväl zom här, huru skulle de väl kunna vara till utan att verka på ett eller annat tätt? Under hvilken vetenskaplig förevändning skulle vi kunna tänka oss ett gödtyckligt hinder för dessa resultater att realisera sig? Det måste, för att vara så, förefinnas något obegripligt förbud, ett högsta veto, någonting såsom ett permanent mirakel i riktning af tilliutetgörelse, för att hindra golens strålar, luften, vattnet och jordön (dessa af de gamle gissade fyra elementer) från att i hvarje ögonblick inträda i de orgsniska evolutionerna, medan hos oss den minsta vattendroppe befolkar sig med myriader smådjur. Under det att oceanen hos oss är ett hem för tusentals växtoch djurarter, huru måste icke tanken anstränga sig för att fatta möjligheten af att, midt under enahanda vilkor för lifvet, den verld, hvarmed vi här sysselsätta oss, i evighet skulle förblifva i ett tillstånd af en ofantlig, till intet tjenande öken! Medeltätheten af den materia, som bildar denna planet, är underlägsen vår jords; den är såsom 71 till 100. Det följer af detta täthetsförhållande och af dimensionerna af Mars, att kropparnes vigt på dess yta är ytterst lätt. Om sålunda tyngdens intensitet på vår jordyta tänkes såsom 100, så är densaruma på ytan af Mars endast såsom 38. Det är den svagaste intensitet af tyngdförhållandet som man kan finna på någon af alla planeterna, hvilka bilda den storå solarrepubliken. Det framgår häraf, att 1 kilogram af vår vigt, om den transporterades dit, icke skulle väga mer än 382 gram. Eu person, vägande 70 kilogram, skulle, förflyttad till Mars, endast väga 27... Han skulle icke erfara mera trötthet att der springa er väg af 50 kilometer än att på jorden löpa 20, och samina muskelansträngning, som en pojke utvecklar för att hoppa bock öfver en kamrats rygg, skulla der sätta honom i stånd att hoppa öfver hustak och trädtoppar. Låtom oss till det föregående lägga mnågra bemärkningar om hvad som konstituerar lifvets perioder: dagens och årets längd. Planetens rotation omkring sia axel försiggår på 24 timmar, 37 minuter, 22 sekunder; dag och natt äro således foga skiljaktiga från län4agdan af wvånt duman nanh da wvarnriana lilasnnm