Dagens Nyheter – 17 december 1874, sida 2

JAM — Sire, genmälde don Iaoigo, var öfvertygad, om stt jag skall göra mitt bästa. — J:, gör det, och utan dröjsmål sedan; ty denna sak intresserar mig mera än ni kan ana. — Och hvarför. det, sire, om jag får lof att fråga? sade riksöfverdomarea med darrande rost. — Derför att, såvidt jag vet, har hiso rien icke .tt förtälja, det vid något föregående tillfäå le ett mål sf irigavarande te skaffenhet blifvit hös en konuog anmädt. Det gäller således här att gifva ett prejudikat; ett varnande exempel... Och han aflägsnade sig allvarhg och tank full, i det han mumlaz2e för rig sjelf: — Huru skall: detta tydas, Herre? En son har slagit sid egen far! Konungen bad Gud om en förklaring öfver en sörglig gåta, hvars rätta lösning det ej; var honofn möjligt att få Vetå of menniskor. Hvad don Inigo betriffar, stod han qvar på sin plits, orörlig och liksom förstensad.