Dagens Nyheter – 16 december 1874, sida 6

dess spets. Han deducerade vidare, att då en del af de saknade dokumenten, så fort de under processens fortvaro af den anklagade blifvit funna, genast blifvit återlemnade, kunde den anklagade ej hafva haft för afsigt att undanhålla dem. Arnim hade redan under sommaren återlemmnat 7 å 8 skrifvelser, hvilka ännu ej ens af utrikes-departementet blifvit fordrade; deraf slöt sakföraren, att den anklagade alldeles icke haft för afsigt att behålla handlingar, hvilka han icke ansåge för sin egendom. Försvararen pläderade på dessa grunder att handlingen skett bona fide. Ftt misstag om det rätta vore förlåtligt, men något dolus alldeles icke för handen. Begreppet offentlig urkund kunde eo ipso alldeles icke tillämpas på aktstycken i en hemlig, högvigtig pohtisk förhandling. Statsadvokaten replikerade Memkels plädering: Han vidhöll sitt påstående om dolus. Memkel svarade, att Arrim aldrig kunde erkänna Biilow såsom förman. Arnim sjelf tillade rörande Bismarck med rörd stämma, att konflikt-akterna vore en graf,i hvilken en gammal vänskap jordats, samt vidhöll, att han icke handlat mot sina instruktioner. Om gammaltyska värjemålseden ännu funnes, skulle han aflägga den och svära, att han icke begått någon rättsvidrig handling. Presidenten slöt med en förklaring, att icke blott domstolen, hvilket försvararne erkänt, utan äfven undersökningsdomarne handlat efter bästa vetande och samvete, såsom sed varit hos preussiska domare från fordom och i alla tider. Under eftermiddagssessionen, som upplöstes kl. 5, afslutades försvaret. Domen offentliggöres lördagen den 19 dennes kl. 4? EVERSAILLES den 15 december. I natiomalförsamlingen Jlofvade inrikesministern till svar på Franecliens interpellation ettsnart framläggande af förslag till tryckfrihetslag. Kmellam högra centern och yttersta högern pågå underhandlingar för åvägabringande af enighet.