Dagens Nyheter – 16 december 1874, sida 6

Rn RIU BICnG SER CE YUMATPIRULNLIN.e InIT lam högra centern och yttersta högern pågå underhandlingar för åvägabringande af enighet. Hvarjehanda nyheter. DPomstolsscen från England. För någon tid sedan hade domstolen i Lincolnshire mycken svårighet för att förmå de blyga vittnena från landet att tala så högt, att de kunde höras af domstoleng ledamöter. Isynnerbet var det en af sakförarne, som lyckades så uppskrämma vittnena, att de voro nästan från vettet och alldeles trasslade in sig. Andtligen fick han fram en grof och stark stalllräng, som syntes vara Bjelfva enfalden. — Se så, sir, sade sakföraren med sträng och befallande ton, jag vill hoppas att ni inte tänker göra några svårigheter vid att sjunga ut. — Hoppas så me, dundrade vittnet med en stentorsstämma, som skakade hela huset. — Hur vågar ni tala på det sättet, sir? frågade sakföraren förargad. — Förlåt, sir, ja kan inte tala högre, svarade vittnet med en röst, som till hälften lyfte taket af huset. — Hör på, karl, har ni druckit i dag? frågade sakföraren, hvarg tålamod nu var alldeles förbi. — Ja, sir. — Aha, och hvad har ni druckit? — Kaffe, sir. — Hade ni någonting i kaffet? — Ja, sir. — Hvad då för slag? — En tesked, sir, röt stalldrängen. Hela auditoriet var färd:gt att kikna af skratt och till och med domstolens medlemmar satte sina näsdukar för avsigtet, medan den arme sakföraren utmattad sjönk ner i sin stol med en känsla af att han fått nog. Direktören för TPheåtre de la Monnaie i Bryssel synes ej vara särdeles lycklig i valet hvarken af aktörer eller pjeser, att döma efter följande meddelande i Tndependance Bolge: Men hade annonserat la Traviata, med mr Antbelm Guillot i tenorexs rol. Denne artist är föga i publikens smak och abonnenterna ha med otålighet väntat på avnullerandet af hens kontrakt. Den dag de sågo hans namn på affischen beslöto de att inlägga en energisk protest. Men när spektakiet skulle börja, var mr Guillot indisponerad och kom sålunda helskinnad undan. Teaterdirektionen vanu dock inte: derpå, tvärtom. I stället tör Traviata uppfördes Les Dragons, en opera på hvilken abonnenterne äro uttröttade. Redan vid uvertyrenz början förnummos tydliga yttringar af misshag, trote applåderna från en del af publiken, som ännu kan smälte Dragonerna och gerna för sinn pengar med dem förnyar bekantskapen. Abonnerterna ropa på regissören. Han visar sig ej. Hvisslingarne bli allt starkare. Polisen lägger sig i sakexw. Direktören, mr Campocasso, visar sig och loivar att lemna publiken alla åstundade förkleringar. Man mottager. hans anbud. Den improviserade öfverläggningen fortsättes i foyern, der direktören förklarar hvarför mr Guillot ännu ej dragit gig tillbaka. Hans kontrakt gäller tilk slutet af månaden. Om truppen är dålig, så kommer det sig af bristen på artister; publiken visar sitt missnöje med medelmåttorna och odågorna; och de, som äro framstående, t. ex. mr Achard och mr Batasille, vilja ej lemna Paris. Direktören förklarar vidare, att representationen af les Dragons ej skall räknas på abopnementet, och att de öfriga, som åstunda det, kunna återfå sina penningar. , Trots dessa förklaringar fortsattes doek oväsendet, ehuru nu med mindre häftighet än förut. James Tilley var sedan lång tid tillbaka den förnämste lotsen i Boston, men han var ful och hade en stor puckel på ryggen. När man gäckades med honom häröfver, råkade han i raseri. En dag lotsade han en brittisk fregatt ur hamnen, och en engelsk officer sade skämtande till honom Kors. en så vacker liten kulle ni bär på ryggen! — Det är Bunker Hill (kulle) sir! svarade lotsen ironiskt. — Bunker Hilt var, som bekant, ett ställe der engelsmännen slogos af amerikavarne under frihetskriget. Gåfvorna äro otika. Vet du att i afton har mamma låtit doktorn taga ut en tand på henne, sade en liten flicka till en annan, och det gjorde så ondt att mamma skrek. — Det gör min mamma utan hjelp. svarade den andra, hon tar ut sina tänder hvarenda afton, och sätter in dem igen om morgnarne, och det gör inte alls ondt. Hertigen af Marlborough kom en afton vid godt lynne ut från Towern (då statsfängelse) i London, då en trashank tilltalade honom: god afton, herr hertig! vill vi veta något nytt 25 — Nå? — Vi begge ha väl nu varit i konuvgarikets alla fängelser, — Hur så kära vän? så mycket jag vet är Towern det enda fängelse jag någonsin besöokt. — Mycket rätt, och iag har besökt alla de andra, svarade trashanken. Affäramessigt. Epgaren till ettlikkistmagasin erhöll efter en lång tids tystrud ett bref af en vän. Han besvarade detsamma i all vänskaplighet och tillade följande postskriptum: Om du någon gång skulle bli i behof af en likkista, få vänd dig till mig, och för gammal bekantekaps skull skall jag lemna dig den till billigaste prist. En predikant i en nordamerikansk kyrka, stördes flere gånger under sitt föredrag af en full karl som skrek: högre, högre. Förargad sade presten! Mina k. kristliga bröder, jag är just nyfiken få veta om det på