Dagens Nyheter – 14 december 1874, sida 1

Men fönstret tillslöts dock icke så hastigt, att ej dessförinnan en blomma hann falla ned åerifråu. Denna blomma var en sippa. XXXV. Sippan. De båda unga männen sprurgo samtidigt fram för att upptaga blomman, som den unga flickan af en händelse eller med flit låtit falia, Don Fernand hade befunnit sig närmare fönstret än den andre; derför var det han som först lyckades få tag i blomman. Men då räckte don Ramiro fram sin hand mot vännen och sade: — Tack, käre Fernand; gif mig denna blomma. — Och hvarför skulle jag gifva er den? frågade Fernand. — Jo, derför att jag tror att det är för min skull hon låtit den falla ned. — Hvem har sagt er det? — Ingen; men hvem säger mig väl motsatsen? — En person, som, kanske icke skulle vära rädd för att uttala sin mening midt för ert ansigte.