Den 10 dec. Landskrona—Björnekulla-jernbanan, som numera är så till vida ett afgjordt faktum, art koncession vunnits för densammas anläggande och större delen af det nödiga kaitalet är tecknadt, visar en framtidsutsigt för detta samhälle, som få af vestkustens städer kunna smickra sig med. Jag talade för några dagar sedan med en norrman — en äkta norrman och Bergenser — som i de mest högstämda ordalag yttrade sina tankår om denna jernbananläggning och dess sannolika — för att icke säga fullkomligt säkra — följder. Tänk, sade han, då denna jernbana blifvit färdig och Engelholm —Björnekulla-banan slutit sig till densamma, då kommer snart en Göteborg-—Halmstad— Engelholms-bana dertill; och när sedan vi Bergensare få vår bana från Kristiania färdig, då, ja, då ha vi en riktigt respektabel vestkustbana, hvars ändpunkter äro och förblifva Bergen och Landskrona — för oss kortaste vägen till Köpenhamn. Tanken är vacker och klingar godt — åtminstone i våra öron. Landskrona har en ej obetydlig affärsförbindelse med den stolta norska handelsstaden; många fartyg derifrån besöka årligen vår hamn och deras antal, som här lossa och lasta, har under de senare åren ständigt ökats. Det är dessutom mångas mening, att Landskrona går en bättre framtid till mötes; och att den nu tillämnade nya jernvägen skall dertill i ofantlig mån bidraga, derom äro alla ense. Icke underligt då, att denna jernväg mötte motverkande krafter inom det å Landskrona alltid afundsjuka Helsingborg. Det är emellertid med verkligt nöje jag ber Er observera, att tidningen Öresunds-Posten i denna fråga genast ställde sig på det allmänna intressets ståndpunkt och varmt förordade denna jernvägsanläggving. Kyrkobherdetillsättningen i Lacdskrona har gifvit anledning till en liten nätt polemik i åtskilliga tidningar. Vid närmare eftersinnande kan man icke undgå erkänna, attfråan äfven har ett allmänt intresse. Senast ar en artikelförfattare uppträdt med en kolossal hartass i tidningen Fosterlandet (or 96), tändande ärones talgdank för regementspastor L., sannolikt i ändamål att för honom klargöra vägen till — — Åsmunrtorps kyrkoherdestol. Huruvida detta skall lyckas, få vi förmodligen snart nog erfara. Synd vore emellertid, om förssmlingarne. som med en verkligen kompakt majoritet kallat sin nuvsrande vice pastor, icke skulle få sin önskan uppfylld. helst här visar 8g det vackra exemplet af en prestman, som genom sitt humana väsen och sennt presteriga sinne tillvunnit sig allas aktning och kärlek. Fröken Victoria Bunsen gaf konsert härstädes i går. På eftermiddagen fick jag tag i gårdagsnumret af Dagens Nyheter, på hvars andra sida rubriken En verldshändelse genast ådrog sig min uppmärksamhet. Jag läste; men huru det kom gig, att jag omvexlande kom att läsa än på den ena, än på den andra spalten, det kan jag nu ej Böga, nog af, jag hade Victoria B. ständigt i tenkarne och läste ungefär sålunda: En verldshändelse, som i hög grad ådrager gig alla bildade folks uppmärksamhet, inträffar i dag. Man känner detta på förhand, ty det gäller en känd stjernas gång genom rymden, och derhän har nu stjernkunskspen kommit — — — — och fortgår det på det sättet, så blir vår musikverld — — — Senast var det Victoria Bunsen, som för några dagar sedan lemnade Sverige —— — Sacramento! Hvad vill detta säga? Stjernan lemnade Sveriga för rågra dagar sedan! Nå ja, vännen W. B. menar miss Bunsen. AN rightt Men ännu befinner hon sig, Gud vare lof, på skånsk grund och konserterar här i afton, tack vare några hennes här boende barndomsvänner. — Så der ungefår gick min tankegång. Och Victoria sjövg i går qväll, herrligt, praktfullt, dramatiskt. Hon kom, hon sjöng, hon segrade. Sällan eller aldrig hafva vi här fått göra bekantskap med ett så imponerande konstvärsskap; som det fröken Bunsen besitter. Afven hennes syster, som spelada ett par so!onummer på piano, är en gåänska framstående talang. Heoves gpel påminner, i mitt tycke, något om G. Satters spelsätt. — Om jag ej missminner mig, hafva de begge konvstnärinnorna fått sin första musikaliska bildning vid svenska Musikaliska akademiens konservatorium. Fröken Buansen, som ej förr än den 1 nästa april tillträder sin anställning vid Coventgarden-teatern i London, afreste 1 dag jemte gin syster till Köpenhamn, der hon tänker någon tid qvarstanna och möjligen gifva en eller annan konsert. Vv.