Dagens Nyheter – 7 december 1874, sida 2

kaäpp!e sina händer samt barättade der efter mad all den finkänslighet, som hennes hjerta egde, hvad som händt henne och hennes far på värdshuset Den moriske konuogen. Och Mercdas lyssnade med återkållen andedrägt, med ha:föppen mun, darrande för hvarje ord, än fattad af en ytterlig förskräckelse, än sf en Jiflig glädje, och hon tackade Gud ur djupet af sin själ, när hon erfor, att den f ukt.de Ss-lteador.n, hvilken man så ofta utmålat för henne, utin att.veta att man talade till hans mor, fåsom en grym bandit, en kall, obeveklig mördare, visat sig så god och mild mot don Inigo och hans dotter. . Och ifrån denna stund föddes en iunerlig ömbet: för donna Flor i Mercådös bjerta; y det finnes ingen skat, som är så out ömlig som moderskärleken, hvilken, ehuru den hel och hållen tillhör sonen; likväl är mäktig att omfatta äfven dem som älska honom, Och donna Flor, å sin sida glad och full af tillgifvenhet för Fernands mor, tilibregts aftonen hos doana Mercådds, ideligen lutande sitt hufvud intill den värda demens bröst, liksom vore hon hennes egen mor, medan de båda gubbarne promenerade under träden som voro planterede utanför huget, allvarligt samspråkande oem den framtid, som lofvades Spanien af den unge