Dagens Nyheter – 7 december 1874, sida 2

— Och ni vill gifva mig denna summa, mig, som för en stund sedan ville bestjäla er? — Jag vill det. Men jag fordrar ett löfte Hon såg misstänksamt på mig ett ögonblick. — Hvilket löfte? . — Att ni vill lära er att bli så hederlig och god i förbållande till andras egendom, som ni är det i förhållande till er egen heder. — Jag tror jag förstår er sade hon tankfullt, och jag lofvar att försöka göra som ni sagt. — Jag begär ej heller något mer. Hon kom fram till ig, iedande sina barn och sade: — Monsieur, låt dem kyssa er, Jag tror ändå när allt kommer omkring, att det flons ett oegennyttigt medlidande här i verlden. Man har mer än en gång erbjudit nig Hjelp, men det bar varit på sådana afskyvärda vickor, att jag känt mig förolämpad; — kyss honom, Marie, kyss honom Gustave. Han är god — god som er appa. . P Tag var öfverraskad af det förträffliga sätt. hvarpå hon uttryckte sig, och som hon nu stod der med sina bleka kinder öfverdragna af en svag rodnad och ögonen glänsande af lif och af en känsla af förtroende och tacksamhet, fann jag henne utmärkt skön. — Jag reser i morgon öfver Rouen till Havre, sade jag; kan ni bli i ordning med edra barn till dess? — Jag kan vara i ordning på en timme. — Lägg in det som är nödvändigt för er att föra med. Här har ni penningar till en kappsäck. Var i ordning i morgon middag så skall jag hemta er. Hon försökte att tacka mig, men hennes läppar darrade och hon vände sig bort för att dölja de tårar, som runno utför hennes kinder. Då jag gick till dörren följde hon mig, och, fattande min hand mellan sina båda, sade hon: — Det finnes ett ställe, der en sådan godhet belönas. Då jag nu såg på henne tycktes det mig vara omöjligt att detta var ficktjufven från Pont des Invalides, den smutsiga goseen 1 blusen, som jag fasttagit Jag dröjde några timmar i Rouen och fick tillfälle att bevittna mötet mellan den unga mödern och hennes syster i den mycket hemtrefliga bondstugan, hon för mig hade beskrifvit. Påtvingande henne en börs med 50 frank, lemnade jag systrarne, båda lyckliga öfver en förening, som skulle komma dem att dela samma hem, som de haft det i sin ungdom. — Håll ert löfte och dölj det förflutnas hemlighet, sade jag sakta till den unga modern. h — Med himlens bjelp lofvar jag det, svarade on.