Dagens Nyheter – 4 december 1874, sida 2

till hålan, hvarif ån han, sjelf temligen skyddad, kunde anfalla don. Fernand, skulle striden blifva mycket ojemn och nästan ingen utsigt till räddning återstå för den sistnämde. Vore det då icke bättre att, sedan natten inbrutit, göra ett försök ats aflägsna sig ur bålan, d. v. s. att med tilbjelp af mörkret och den kännedom, han hade om de lokala förhållandena, förflytta sig till någon annan del af berger? Men månne icke lågorna, som smekt hela den väldiga bergväggev, genom att uppsluka alla små buskar och slingerväxter på dess yta borttsgit hvarje stod för flyktingens händer och fötter. Don Fernaod lemnade hålan och irädde fram till klippans rand för att ef sree, om det ännu var möjligt att gå ned samma väg, som Ginesta fö jt före branden. Medan han egnsde hela sin uppmärksamhet åt åenna undersökning, smälide helt oförmodadt ett bösskot:, och en kula plaitades mot graniten på några få tums afstånd fån hans fot. Don Fernand upplyftade hufvudet. Han varseblef tre solda er, som stodo på spetsen af en klippa, och af hvilka en pikade på honom. Af ett lätt rökmoin, som uppsteg öfver dem, kunde ban förstå ait der var från denna gropp skotiet komrmit. Salteadoren var upptäckt.