Dagens Nyheter – 4 december 1874, sida 2

RÄTTEG.och POLISNYHETER. HÖGSTA DOMSTOLEN. Abraham Josephsonse konkurs. I november månad sistlidet år meddelades i denna tidning Stockbolms rådhusrätts utslag i konkursmålet angående grosshandlaren Abraham eller Albert Josephsons konkurs, i hvilket utslag rådhådhusrätten utlät sig sålunda, att ehuru sannolika skäl och bindande omständigheter förekommit till stöd för angifvelsen att klagarnden mot sina borgenärer öfvat bedrägeri i så måtto, att han svikligen från konkursboet undandragit och ur vägen skaffat en del af sina tillgångar samt, för att dölja detta förhållande, falskeligen isina böcker upptagit såsom använda till hans hushåll belopp, hvilka ej kunna hafva dertill åtgått, äfvensom att klaganden, med kännedom om detta förhållande, mot bättre vetande med ed bekräftat riktigheten af sin efter böckerna upprättade boförteckning; likväl och som, mot klagandens ständiga nekande, laglig bevisning till hans äfvertygande icke förebragts, kunde klaganden icke 1 denna del at målet till ansvar fällas; men enär klaganden ej mindre erkänt att han till sitt hushåll och sina personliga utgifter under tiden från den 1 oktober 1871 till slutet af juli månad 1873 användt de i sådant afseende i hans böcker upptagna belopp af tillhopa 55,588 rdr 81 öre förutom 279 rdr 50 öre, som enligt omslut af kassaboken, bort vid konkursens början finnas kontant i kassan, och hvilka utgifter icke i ringaste mån stått i förhållande till hans ställning eller tillgångar, än äfven vore förvunnen att såsom den der idkar sådan rörelse, deröfver bok hållas borde, icke hafva denna bokföringsskyldighet ordentligen fullgjort, utan, enligt hvad haa omsider måst vidgå, låtit upprätta sina böcker, omfattande nyss omförmälda tid först nnder loppet af år 1873 samt, hvad angår utgifterna för husbållet, endast vid hvarje månads slut jemfört det saldo, som enligt kassaboken borde till påföljande månad öfverföras, med det kontanta belopp, som funnits i kassan inneliggande, och upptagit skilnaden såsom för hushållet under månadens lopp utgifven, samt klaganden, som redan vid 1872 års slut haft en skuld, öfverskju. tande tillgångarne med 46,936 rdr 9 öre, härförutom måste anses öfvertygad att hafva i uppenbar afsigt att fördröja konkursens utbrott, sin rörelse fortsatt och derunder penningar eller varor upplånat, hvarigenom han äfven beredt sig tillfälle att kort före konkursen med varor till högst betydligt värde gälda sin i böckerna upptagna skuld till sin broder Bernhard Josephson och sålunda till skada för öfriga borgenärer försämrat konkursboets ställning, blef Josephson, jemlikt 23 kap. 3 8 1, 3 och 4 momenten strafflagen dömd att, för uppenbar vårdslöshet mot borgenärer, under synnerligen försvårande omständigheter, straffas med fängelse i två år. Svea hofrätt fann, genom utslag den 14 april detta år, ej skäl till ändring i förenämda rådhusrättens utslag, och har k. m:t den 23 nästlidne oktober fastställt samma utslag. Klaganden bar ingått till k. m:t med nådeansökan om att från ådömda straffet varda befriad. (A-B.) RÅDHUSRÄTTEN. Ännu en gång knifhurgrare. Må let mot tyske jungmannen H. M A. Brosch eller Brusch, hvilket är hans egentliga namn, förevar i går mför rådhusrättens femte afdelning. Några andra upplysningar, än de som erhållits inför poliskammaren förekommo ej. Allmänna åklagaren yrkade å Brusch ansvar efter paragrafer i strafflagen, lydande å straffarbete från fyra till åtta år samt, då förmildrande omständigheter förefinnas, till straffarbete i två år. Allmänna åklagarens slutpåstående i Strömbomska konkursmålet. Tillförordnade stadsfiskalen J. H. Eckerström afgaf i går slutpåstående i det långvariga Strömbomska konkursmålet. Slutpåståendet var af hufvudsakligen följande innehåll: Af hvad i målet förekommit, har jag funnit anledniog till ansvarsyrkande å förre husegaren Carl Strömbom för följande förbrytelser mot sina borgenärer: För det han bland sina tillgångar ej uppgifvit en bonom tillhörig, för 1,200 kr. under sommaren 1871 inköpt droska, den han deremot påstått vara hans hustrus enskilda tillhörighet. Till försvar härför har Strömbom uppgifvit, att droskan blifvit inköpt af kontorsskrifvaren Wilhelm Unman sarit af denne öfverlåten som gåfva till hustru Strömbom. : Häremot förekommer likväl, att enligt afhörda vittnens berättelser: Strömbom varit den som träffat aftal om köpet af droskan; att Strömbom med honom tillhöriga värdepapper betalt densamma, ehuru räkningen på Strömboms begäran utställts å Unman; att han såsom vittne hörd, förmält sig icke ha inköpt droskan eller ens förrän någon tid efter dess inköpande, afvetat den å honom utställda räkningen, ehuru han sedermera på Strömboms begäran verkställt den å räkningen befintliga påteckning om droskans öfverlåtelse på hustru Strömbom, och att Strömbom, redan mnan hustru Strömbom 1 gåfva skulle bekomma droskan, innehaft! densammå; af hvilket allt synes mig fulltygadt, att Strömbom med användande at Unmans namn inköpt droskan, till hvilhen han är egare, men kvilken han bland sina tillgångar ej uppgifvit. : För det han under falskt sken af byte afhändt sig och såmedelst undandragit konkursboet de honom tillerkända kontrakter angående stenkolsfyndigheter i Fleninge socken -i Skåne, enligt vittneng berättelser värda åtminstone 20,000 kr., i Kvilkas ställe han i utbyte lemnat konkursboet några fullkomligt värdelösa inteckningar i egendomen Albano; för det han svikligen undandolt de två af friherre C. H. Sparre utgifna, med borgen af landtbrukaren C. Geijer och kapten Le G. Zettervall försedda skuldebref, det ena å 35,40 kr. och det andra å 3, 00 kr., hvilka han jemväl förmält sig hafva i byte bekommit för ofvanberörde kontrakt af stenkolsfyndigheter och af hvilka, enligt hans eget medgitvande, han användt det sistnämda för att för sin hustrus räkning tillbyta sig andra värdebandlingar. För en hvar af dessa nu nämda förbrytelser anser jag Strömbom vara underkastad ansvar enligt 23 kap. 1:8 1 momentet straffiagen samt yrkar fördenskull straff å honom med tillämpning af nyssberörda lagrum samt 4 kap 5 8 strafflagen. t . Då Strömbom så!edes efter mitt förmenande i sin ingifna förteckning å boets egendom och gäld, hvilkens riktighet han besvurit, med vett och vilja uteslutit en del tillgångar, så anser jag mig äfvenledes böra å Strömbom på grund af 13 kap. 1 8 straftlagen yrka ansvar för mened. Uti flera öfriga mot Strömbom angifna hänseenden hafva väl mer eller mindre betydande