Dagens Nyheter – 4 december 1874, sida 2

Men det låg icke i hans natur och lynse att kunna lemna ett dylikt anfall obesveradt. Han fattade också genast sin bössa, sigtade på den af. de tre männen som var sysselsatt med att omladda sitt gevär och följaktligen måste antagas vara den som aflossat skottet. S.lteadoren gaf eld, och mannen släppte genast det vapen, som nyss tjenat bonom så illa, förde båda händerna till sitt bröst och föll hufvudstupa utför den tvärbranta klippan. Höga rop ljödo nu. Man hyste icke längre några tvifvel: den som man sökte var funnen. Fernand skyndade tillbaka in i hålan, för att der i lugn oeh utan fara kunna ladda om sin bössa. Och sedan detta var gjordt, närmade han sig åter helt försigtigt hålans öppning. Men de två kamraterne till den man, som blifvit dödad, hade redan försvunnit, och inom hela den krets, som Fernands blick kunde cmfatta, såg han ieke mera till någon mensklig varelse. Några stensr, som efter en stund rulade ned från den högt öfver hang hufvud befiotliga platån, underrättade honom emellertid om att soldaterna der samlade sig, naturligtvis i akt och mening att på något sätt komma åt honom.