Dagens Nyheter – 3 december 1874, sida 1

— Se här, sade hsn, den skrift, som innehåller don Fernand af Torrillas bevådning; öfverlemna den med egen hand till honom. När han läser den skall han finna att det är på er begäran lif och ära blifvit honom skänkta, Då ni sedan återvändt hit, skola vi tillsammavs öfverenskomma om, i hvilket kloster ni skall inträda. — O, sire! utropada den unga flickan i det hon fattade konungens hand; hvad ni är god! hvad ri är barmbertig! Och lätt som om hon uppburits af fåglavingar, ilade hon utför trappan, passerade trädgården samt kom derefter ut på terget las Algives. Hon hade icke gått, icke sprungit, utan sväfvat fram, såsom mean ibland tycker sig göra i drömmen. När hon afläganat sig, hopsamlade don Carlos omsorgsfullt diamanterna, lade åem i börsen samt gömde såväl denna som ringen och pergamen: et i ett slags pulpet, hvars nyckel han sedan stoppade på sig. Och då detta var gjordt, gick han helt låogsamt, försjunken i tankar utför trappan. Kommen ned i trädgården, mötte han don Inigo, och han såg på honom helt förvånad, likasom hade -han icke väntat sig stt der återfinna honom. — -Sire, yttrade riksöfverdomeren; jag är här på ers höghets befxilning. Jag blef ålagd att här afvakta ers höghets återkomst. Har erg höghet någonting att säga mig?