att såsom nytt tillskott, till betäckande af den uppgifna bristen inbetala 145 000, kr. Då emellertid den fråga, som i hr Tempelmans reservation innefattades, icke var i kallelsen till bolagsstämman antydd, kur.de densamma icke till pröfning upptagas. did stämman voro 614 aktier representerade. GC. A. Wall och Hdsvalla bolag. Handlanden A, A. Jansson i Nora har, såsom trassent å en vexel, dragen å hr G. A. Wall, till belopp af 27,810 kronor, hvilken vexel blifvit af br Wall accepterad, nödgats inlösa densamma, hvarefter hr Jansgon, innehafvare af vexeln, till Göteborgs rådhugrätt instämt hr Wall, som genom i Mmåadags afkuonadt utslag ålagts att betala vexelbeloppet jemte kostnader. . Emellertid egde dessförinnan i lördags ett sammanträde rum med ombud för i Göteborg varande banker och Vermlandsbankerna, på det att de måtte yttra sig öfver ett uppgjordt förslag till ombildning af Edsvalla ruks aktiebolag, i beräknivg att bolagets och hr G. A. Walls fordringsegare skulle i liqvid erhålla aktier i det ombildade bolaget och obligationer. Ehuru förslaget ej då antogs, lärer detsamma dock i princip blifvit godkändt, och lärer det blifvit bestämdt, att seden de ändringar i förslaget till fordringsfarnes förmås, som af flertslet gillades, blifvit iakttagna, förslaget skulle, utan vidare underbandling, för godkännande föreläggas en hvar af bankerna och de andra fordringsegarne. Om ej förslaget i sådant skick antages, kan väl sålunda konkurs ej undvikas. De resande tcatersällskapen befinna sig för närvarande: Lindmarks i Malmö, Carlberg Salzensteins i Jönköping, Tivanders i Norrköping (å Stora teatern), Novanders i Lund, Elfforss i Göteborg (å Minodre toatärn), Key Sundvalis i Örebro, Fröbergs i Kalmar och Rohdes i Stockholm (å Ladugårdslandsteatern). — Fröken Magda von Dolcke har lofvat att utan honorarium om lördag uppträda å en sgoarg, som till förmån för Norrköpings arbetareförenings nödbjelpsfond kommer att gifvas å nämda förenings teeter. Dessförinnan ämnar hon, i förening med ett teatersällskap (sannolikt Rylanders), uppträda å Linköpings teater. N. T. Professor PDictrichssons föreläsning i tisdags afton öfver det demoniska i den bildande konsten, djefvulens historia i kyrkans konst, var besökt af rätt många åhörare. Tal. framställde huru som konstens egentliga ändamål är det, att menniskan genom den vill se hvad det är som sammansätter menniskags väsen. I konsten söker menniskan både det harmoniska och det disharmoniska, och så kan jemte en Kristustyp äfven en djefvulstyp uppkomma. Efter att hafva framställt huru beroende menniskans uppfattning af det sköna och det osköna är af den henne omgifvande naturen, öfvergick tal. till en framställning af de förkristna folkens föreställningar om de onda makterna, hvilka de i allmänhet ej framställa som fula och till hvilka de ställa sina böner. Bland de hedniska religionerna har Zendavestas för oss ett serskildt intresse genom det inflytande den utöfvat på judendomen och emedan man der börjar spåra det moraliskt fula inträda hos den demoniska makten. Hos greken är den demoniska makten fortfarande skön. Här finnes ej någon skillnad mellan Hadas oeh Zevs. Eros och döden äro hvarandra lika. Men så småningom inträdde äfven här i folkknslan en skillnad mellan de goda och de onda gudarne. En af de mest utpreglade bland de senare är Pan, som är det hemlighetsfulla verldsaltet, den förskräcklige guden. Derigenom kommer Pan att stå på öfvergången till kristendomen. Visserligen hette det, att Pan var död med kristendomens inträdande, men snart utbreddes bland folket den sägen, att han lefde med starkt lif. Bland öfriga förebilder, inom mytologien, till djefvulstypen kunna vi räkna Minotaurus, dödsgudinnorna, m. fl. Redan vid denna tid börjar det moraliskt onda omnämnas i barnsagorna, -hvarpå det klarare framträder(i sagornajom sironerna och vampyren. Hos Virgilius finna vi en beskrifning af de osaliges tillstånd. I norden finna vi äfven redan i kristendomen det demoniskas pöneip ganska utbildad i Loke gent emot alder. Öfvergår man fill judarne finoer man hos dem ingen bildande konst, och sina goda väsenden hafva de hemtat från utom dem stående folk. Satan omnämnes i bibeln första gången i de böcker, som skrifvits efter exilen, hvadan man har anledning tro, att de äldre judiska föreställningarne om det ondag makt fått sin utpräglade riktning i Babylon. Här uppträder djefvu!en såsom en menniskornas hatare, men i kristendomen öfvergår han snart till en Guds hatare. Uader sig har han subordinerade djeflar, hvilka Kristus beherrskar liksom Gud beherrskar djefvulen. Naturligtvis förklarade kyrkofäderna allt skönt i hedendomen för ondt (med undantag af Tertullianus, som hade en motsatt åsigt) och sålunda ansåga äfven hland annat. att