Dagens Nyheter – 1 december 1874, sida 2

Kaffets, tobakens och tidningarnes estetik. Mångahanda äro hvardagslifvets små behag, men till de förnämsta af dem höra otvifvetaktigt morgonkaffet, morgontidningen och morgonpipan!... Hvad onämnbar trefnad ligger väl ej i blotta ljudet af tillrustningarne till ett kaffebord! Hvilken melodisk silfverklang har ej teskedarnes klingande emot kopparne, äfven om endast tenn skramlar emot utskottsporslin! Hvilken behaglig liten syrsa vid spiseln är ej den puttrande kaffekokaren; hvilken söt lukt sprider den ej i både fattigoch rikemans näsa! Du blir ej mornad, ej fullt medveten af din höga värdighet som menniska, förrän den doftande drycken trängt ned till djupet af ditt hjerta. Då vidgas dina tankars och känslors horisont, du känner att du kommit tillbaka ur drömmarnes rike till verkligheten, att du är menniska och en kostbar länk i menskligheters stora familj. I känslan af denna slägtskapsförbindelse är det som en längtan griper ditt uppmjukade morgonhumör att erfara något rytt från den stora familjkretsen. Morgontidningen kommer, jungfrulig och orörd tör din räkning, och då du fördjupat dig inom trollringen af dess spalter, tillhör du helt och hållet den stora, vida verlden, både som politikus, yrkesman, medmenniska och undersåte. Tamiljfadern eller älskaren försvinner, uppslukad af intresset för det stora hela, medan du uppröres af de skakande omhvälfningarne i veriden, de hemska olyckshändelserna och mordgerningarne, börsnotiserna och allt hvad pressen med sina hundra munnar och tungor vet att tala om. Han var ändå en stor man, den der Gutenberg, som lärde menniskorna att sätta svart på hvitt öfver hvad som händer och sker här i verlden! Men de små, svarta bokstafsdjeflarne på det efterlängtade morgonbladet kunna ock vålla oro och vånda i blodet; då är det som lilla morgonpipan måste fram och lugna de upprörda känslorna. Du bolmar ut din förtrytelse, harm eller oro, tills alltsammans gått upp i rök och blifvit Sbosch, ingenting, och du åter är dig sjolf lik. — Du kan ej neka till, att den välluktande morgondrycken, som bragte klsrhet i din tankegång, och morgontidningen, som åter införde dig i samhällslifvets intressen ifrån drömmarnes kaos, medan morgonpipan ånyo hvirflade din själ i jemvigt, sedan ditt lynnes barometer stigit för högt i gradskalan — neka kan du ej, säger jag, att dessa tre kosteliga ting höra till lifvsts bästa nvjutnivgar. Försaka endera af dem blott en enda gång, och du må vara statsman, filosof, konstnär, eller tillhöra hvilket skrå som helst, så skell du i hvarje fall gå som en äggsjuk höna och känna en lifvets tomhet, som tillintetgör din lefnadslust och arbetsförmåga för den dsgen. — — Hvad damerna beträffar, så är det allom bekant hvilket gripande inflytande kaffekoppen på dem utöfvar både i moraliskt och fysiskt bänseende. Den lockar fram rosen å deras kinder, elden i deras blickar och älskvärdheten i deras lynne. Den gör deras tunga mjuk och smidig, rösten len och ideerna lysande som stjernskott i nattens mörka famn. Ho kan uppräkna alla de förträffliga eg-nskaper hos detta tjusande kön, som kaffet framkallar i dagens ljus ur deras blygsamhets mörka gömma, ÅAfven qvinnans Ena hand griper begärligt efter morgonstundens oliveblad, det evangelium som äfven för henne kan innebära något nytt och fängslande. Då mannen sugit den första musten ur nyheterna för dagen, kommer hennes tur att njuta af desamma. Lik schakalen i lejonets spår får hon förtära hvad han lomnat öfrigt, ty hon båller sig helst till hvarjehanda, följetooger samt vigde, döde och fodde, dessa lättare mellanrätter af pressens ibland hårdsmälta anvättningar. Af dessa tbonbons får hon näring för sina qvinliga känslor af deltagande, nyfikenhet eller kärlekssvärmeri i någon rörande roman i följetongsafdelovingen. Men som könet olyckligtvis i nästan alla lifvets njutningar är sämre lottadt än skapelsens herrar, så höfves det ej henne att med morgorpipan invagga det lilla upprörda hjertat till ro, utan i stället nöjer hon sig med påtåren, tankställaren och hvad denna qvinlighetens välgörare allt kallas. Sedan återgår hon till det dagliga lifvets lugna stitje under en liten skärmytsling med sina pigor. Sådana lära vara särdeles uppfriskande för lynnet. -Den unga flickan läppjar blott på kaffet och tittar helt likgiltigt i det af far och mor så efterlängtade morgonb!sdet. Ungdomen behöfver intet slags stimulus för att se verlden och lifvet i klarasto solglans. Den som vakat, grubblat och lidit under nattens tysta timmar, bur modfälld skulle ej denne helsa den gryende dagen, om ej kaffet, tidningen och farbror Nicotin vinkade ett gladt välkommen till en möjligen lyckligare dag än den föregående. Sådana välgerningar beskära dessa den