Dagens Nyheter – 1 december 1874, sida 2

hvila. Slutligen kommo vi fram till Sierra Nevada. Der sammanträffade min mor med ett ziguenareband och gaf sg tillkänna för detsemm2. Man afstod åt henne en byggnad, hvilken numera begagnas såsom värdshus under namn af Den moriske konungen. Bandet var lägradt i trakten deromkring och lydde henne snart som en drottning. u Här lefde vi sedan i flera år; men till sist började jg märka, att en förändring småniogom försiggick hos min mor. Hon var fortfara:de vacker; men hennes skönhet blef efterband af en helt annan art än förre. Hon hade blifvit så blek, att hon snarare liknade en skön skugga än en skön lefvande varelse. Jagtror, att hon längs förut skulle lemnat jorden, lik dessa dimmor som på morgonen uppstiga från bergen mot himmelen, om icke jag på sätt och vis hållit heone gqvar med min hand. En dag mäckte jag, att hvarken madonnan eller min mors och koaungens por rätt funnos qvar i hennes rum. Jag frågade henne då, hvart de tagit vägen. 4— Följ mig, mitt barn! sade hon till mig. Hon fördjupade sig i skogen, och på en väg, som hon ensam kände, förde bon mig till en båla, undangömd för allas blickar och nästan omöjlig att påträffa för den som är okunnig om dess tillvaro, Inuti denna håla satt oufver en bädd af ormbuukar medon