Dagens Nyheter – 30 november 1874, sida 2

Dagens nyheter från Göteborg. (Från Dagens Nyheters särskilda brefskrifvare.) Innehåll: Anteckningar från det Sparreska jernbanmötet å Handelsbörsen samt från mötet för utseende af stadsfullmäktigekandidater uti arbetareföreningens högtidssal — Sjöförsäkringsaktiebolagen Ocean och Noren. De senare dagarne ha här hållits möten, det ena för att utröna huruvida i Göteborg och dess grannskap funnes intresse för en sernbansanläggning häremellan och Småland, och det andra för att känna sig för rörande stämniogen för det stundande stadsfallmäktigevalet. Dessa möten af alldeles olika karakter förtjena emellertid att närmare skärskådas. Alltså först till handelsbörsens lokal. Den vanliga börstiden kl. 2 är förliden och ovanligt nog ses en mängd pergorer vara i antågande. Man. samlas. Det är ej allenast banföretsget, som är anledningen härtill, utan också nyfikenheten att få höra iubjudaren till mötet, den kände landshöfdingen grefve Eric Josias Sparre. Spridda grupper hr och hvar i den stora galen, hvaribland flere allmogerepresentanter ådraga sig uppmärksamheten. Det är främlingar från de trakter der grefven redan tjusat allt sitt folk, och från de ställen, der hans höghet landshöfdingen ej låter krumbugta med sig. Men allt är tyst. Han, som görat skall, låter vänta på sig. Det: ligger en viss skymning utbredd öfver det hela, och lyssnar man till sorlet höres biott: Är grefven kommen: eller, hvem är grefve Sparre? Ljus vardt i dubbel bemärkelse, då landshöfdingen inträder. Med raska steg, bugande och komplimenterande till höger och venster, här och der tryckande handen på någon känd personlighet, närmar sig mötets inbjudare platsen, derifrån han skali göra sig hörd. Ditåt riktas naturligtvis allas uppmärksamhet. Framför den ärade grefven ligga flera kartor, hvaröfver de tända ljusen kasta en matt belysning. Grefven äskar ljud och talar. Stunden får en högtidlig avstrykning. Vid grefvens sida sitter den tilltänkta banans hittillsvarande allt i allom, länsmannen i Bollebygd S. Bruno, hvilken tagit kännedom om alia de trakter, der banan skall gå fram, och som särskildt, hvad denna affär vidkommer, är grefvens skrifoch landkunnige biträdesman. Så ses ock vid bordet Handelstidningens flygande, och en annan tidningsman; det är Göteborgspressens representanter. Man skockar gig allt närmare bordet, och dryftniugen tager sin början. Allt aflopp så innerligt lugnt och bra, man blott gnabbas litet om den norra eller södra sträckningen vore att föredraga. Handelskompa niets direktör, grosshandlaren O. Francke, begär ordet. Grefven och ordföranden anar genast, att ett oväder är i annalkande, ty min nåd och din nåd rymmas ej under samma tak, hvarför han ock satte på sig denna min, som endast grefve Eric Sparre kan åstadkomma. Och hr Francke, han tog genast itu med hårdhandskarne och framhöll det orätta uti att tala om vare sig en nordlig eller sydlig riktning, innan man var på det klara om företaget ens hade någon skymt af utsigt att blifva något af. Och ännu mer: hvar få pengar? För sin del kände talaren åtskilliga af de trakter, der banan vore ämnad att gå fram, och visste att de ingalunda kunde gifva någon synnerlig inkomst. Det der var ord och inga visor; och effekten häraf verdt ej heller ringa, ty hr Francke är af många ansedd som Göteborgsbörsens orakel, hans ord väga tungt i vågskålen, och dessutom är han, här åtminstone, ej van vid motsägelser. Men den ärade grefven och ordföranden bemötte den fruktansvärde börsmatadoren med den honom egna kläm i den högre bombastiska stilen. Skulle jag låta skrämma mig af en sådan olycksfågel! utropade grefve S. med stora gester och vändande sig till mängden. När ha ej vid ett nytt företag sådana profetior höjts; men, mina herrar, hvad våra jernvägar angår, ha dessa profetior hittills kommit på skam! En allmän jabelstorm utbröt och grefven hade knipit sitt auditorium. Nu elektriseradeg också andra, gom ej hysa samma blinda törgudniog af en i all ära duktig atfärsman, och så kom ett smått regn af mer och mindre tvetydiga artigheter, alla gällande opponenten. Apotekaren Cavalli hemtade ur sin ordfarmakop6 några piller som framkallade flin och småleende: månne ej här finnas i Göteborg personer (apotekare?) som ej ingatt alla sina pengar i Bergslagsbanan, utan att ha några besparingar öfver äfven för den tilltänkta? Pillerna mottogos och smältes. Men en annan talares anförande, som inslog i samma riktning och ville åt hr Francke, menande att hans motvilja för företaget hade sin grund uti ett egennyttigt Mölndalsintresse, var af den art, att det allmänt ogillades. Stormen var emellertid utbruten och ardarnes tuktning af hvarann tycktes taga fart, då hr Hedlund i ett kort och sakrikt anförande sökte visa att hr Francke misstagit sig med afseende å den jernvägskris som han förutsagt att vi lika väl som engelsmännen skulle få upplefva. Här funnes ej anledning till några jemförelser, här voro förhållandena annorlunda. Grefven, han kände sitt folk, han såg hvilket kraftigt öfvertag ban fått öfver sin liflige motståndare, och han visste också begågna det. Resultatet af ötverläggningarne blef gynsamt, grefven fick en interimsstyrelse tillsatt och han lyckades äfven vinna flera anhängare. Flera socknpars ombud lofvade jord gratig m. m. Huruvida allt hvad grefven sagt rörande företagets fördelar, närmare skärskådadt, håller streck, får framtiden utvisa. Eget skulle emellertid vara om grefve Sparre lyckas i sina bemödanden att få den nya banan till stånd, — Göteborgs aktade höfding lyste genom sin frånva Huruvida han ej RR TA RA AT