Dagens Nyheter – 27 november 1874, sida 2

storartade magasiner, 1 hvilka göramas millioner, och sitt sjudande ofärslil Allt bevisar resanden att han nu befinner sig i den fordom så mäktiga sjörepubliken, som med sina flottor bestred Venedig herraväldet öfver hafven och som ännu genom sin btörå hantlet och sin jättelika affärsvötksamhet utgör eu af det kommersiella lifvets brännpunkter. Och när man gedan, efter att hafva inkommit i Toscenas herrliga dalar, befinner sig i de paradisiska trakter, genom hvilka Arno rullar sina gula böljor, och man från höjderna San Miniato eller Viesöle bet Gel stad, som inbäddad i grönskan ligger utbredd för ens fötter, märker de palatserna vingifvande trädgårdarne, i hvilka tropikernes mångskiftande blommor blanda sin färgprakt med cypressernas och piniernas mörka grönska, ser den underbara dömen, hvars kupol liksom tyckes sväfva i luften, och känner vällukterna från blomsterterrasserna — så vet man sig hatvå komtsit till Fiorens, till Fiorenöa la bella, blomniornas stad och renaissancens. fi0ch på ingen annan plats stå natur och konst i skönare harmoni än här. :Florerz är en aristokratisk stad, en stad med nobla anor, och åt dessa anor, åt minnena från den tid, då den var konstens vatpga, Jitsöta Paris nu är moderna, har det upplåtit en plats midt i sitt sköt, på eller vid hvilken den församlat det mesta af hvad den eger från denna stora tid; och denna plats är Piszza Signoria. Vid beträdandet af detta torg var min första tanke: Hur har en klok styrelse kunnat våga att här utsätta alla dessa marmuorgrupper och statyer, de dyrbaraste nästan Florenz eger, utan appat skydd än massans aktning för sina störa minnen, och huru hafva de kusnat stå här så många år utan att drabbas af förstöring! Man måste ber undra denna styrelse och detta folk gentemok hvarandra. Den förra förtror sig åt det senare, och det senare motsvarar förtroendet. Våra bronsstatyer hemma äro ej så lätt förstörda, men huru lätt dessa sköra marmorstatyer! Det -är endest i Italien man bir vittne till en sådan aktning för konsten. Piazza Signoria är ett fyrkantigt, aflångt torg — man skulle egentligen säga två, emedan Palazzo Vecchio afdelar det i ett större och ett mindre — hvars ena låvgsida upptages af Loggia dei Langi och Palazöo degli Uffizi, skUjda från hvarandra gönötd Portica degli Uffizi; till höger om dessa, på den ena kortsidan ligga Palazzo vecchio och Uguccioni. De båda andra sidorna äro upp: tagna sf moderna byggnader, uppfyllda af butiker och privatboningar. Men låtom oss begynna med sjelfva Piazzan, vid hvilken stadens största minnen ligga fästade. Det var här, som år 1498 den ryktbare dominikanern Hieronymus Savonarola jemte två sina ordensbröder besteg bålet. Siälen fylles af beundran. för denne ringe munk, som under derna för Florens så stora. tid, då segrarne följde dess fanor, då till. Medis ceerna3 lysande hof strömmade allt hvad Italien egde utmärktast af skalder och konstnärer -— som midt i denna stad, hvilken försåg Rom med påfvar och verlden med Bnillen — vågade höja ett varningens ord till detta egegerdruckna folk, till. detta mäktiga och lättsinniga hof, och hade djerfhet nog att protestera mot den påfliga hierarki, som tvang konungar att knäböja för sin fot Man måste beundra det lugns mod, med hvilket han besteg bålet, och den sublima förtröstan, han satte till den Gud, hvars lära, renad från papismens slagg, han bade .predikat. Savonarola var ett af de första hammarslagen mot påfvedömets stolta byggnad... Man hamrar ännu. SogrR Framför Palazzo Vecchio stå två marmorgrupper: David af Michel Angelo, Hercules och Cacus af Bandinelli. Bandinelli, som ville i sin grupp Hercules och Cacus skapa något lika så storartadt som Michel Angelo, här i stället frambragt en karrikatyr. Det är paddan som ville uppblåsa sig till oxe. Underligt är att denna grupp kommit på denna plats, men kanske är det för att visa genom jemförelsen huru oupphinnelig Michel Angelo är. Låtom oss nu, sedan vi äfven. besett den stora fontänen med sin Neptun: af Ammenati och Cosimos den 1:stes ryttarstaty af Giovanni Bologna, begifva oss till Loggia dei Lanzi, hvilken pelsrgång, byggd redan 1376 af Orcagna, ursprungligen vär ämnad att utgöra magistratens s.mlingsrum under republikens förhandlingar. Nu leka barnen under dess arkader och rida på marmorlejonen, som vakta ingången till detta minnenas tempel. Tiderna förändras! — Då man inträdti sjelfva Loggian finner man till höger först Giovanni Bolognas ryktbara marmorgrupp från år 1583: Sabinskornas bortröfvande. Till venster står en grupp i brons: Perseus med Medusas hufvud af Benvenuto Cellini, af hvilken äfven vårt nationalmuseum eger arbeten. Bakom denna grupp står ett modernt arhete af Fedi: Polyxenas bortröfvande. Bredvid denna Ajax med Achilles lik, antik, och slutligen Herkules, dödande Nessus, at Giovanni Bologna. Bakgrunden upptages af 6 stora qvinligastatyer af helleniskt ursprung, föreställande gudinnsn Vestas prestinnor och hitförda från Villa Medici i Rom. Men under våra promenader har det blifvit afton. Den störa piazzan, hvilken de fleste vid mörkrets inbrott öfvergifvit, ligger ödslig, endast upplyst af några enstaka lyktors matta sken och månen, som just nu höjer sig öfver Palazzo Veccias taktinnar. Vespern dånar ren och högtidlig från Campanilen — Floreng8 middagstimme är inne — och vi lemna Loggia dei Lanzi föratt genom Portica: degli Uffizi åter inträda i vår tidg Florens. Och kestande en sista blick på Piszza Signoria, öfver hvilken nu