Dagens Nyheter – 27 november 1874, sida 2

som här öppnar sig för den med Orientens prakt och seder obekante.; Don Inigo syntes emellertid icke ails gifva akt uppå de tusen olika föremål, af hvilka hon här omgafs på alla sidor: han gick tyst och hastigt framåt, helt och hållet upptagen af sina tavkar. Omsider kom han in på den s. k.: Lejongården, en fyrkant, hundratjugu fot lång och sjuttiotre fot bred, samt omgifven af hundratjuguåtta pelare af hvit marmor med kapitäler af guld och lasursten. Läktare, anbragta .på en höjd af tjuguåtta fot öfver marmorgolfvet, sträcka sig omkring hela den storartade gården, i hvers midt befinner sig den berömda Lejon; fon änen. När dona Ivigo inträdde på denna gård, fann han ett improviseradt tek utspändt deröfver, bestående af dels röd, dels svart och dels gult tyg — de spanska och österrikiska färgerna — hvilket tak hade till ändamål att moderera så väl det alltför starka dagsljuset som jemväl den alltför intensiva solhettan. Lejon-fontänen, som nu spelade, utkastande det friskaste vatten ur alla siva öppningar, oidrog äfven i bög gr.d till att afkyla luften i denvå ofanliga matsal, der den fegstmåltid redan var fram dukad, som till konung don Öarles ära anordnats på bekostoad af staden Granada och Andalusiens ricos hombres, , Z