Dagens Nyheter – 12 november 1874, sida 2

är emot den. Som statskyrka betraktad, befinner sig kyrkan i en likaså skeppsbruten ställning gom ett fartyg omtumladt af stormen utan lots och med skeppare och manskap i gräl om hvilken kurs som bör styras. Oenigheten inom kyrkan är minst lika stor som utanför densamma och framträder i synnerhet i sådana frågor som göra statskyrkans afskaffande fill en politisk angelägenhet, Det sista årets lagstiftning pekar tydligen åt detta håll. Gladstones politik går äfven i denna riktning. Dertill kommer att den obestämda, oklara luftström, som nu genomsusar folken och som man i brist på ett bättre uttryck kallar tidsandan, är Ogynnsamt stämd för hvilket som helst slags privilegium för någon religiös trosbekännelse; och en statskyrka är icke något annat än ett privilegium för en gärskild religiös sekt. De föreställningar om religiös likställighet och om den verldsliga statens ställning till religionen, hvilka nu utspridas öfverallt, utöfva ett inflytande, gom ingen kan undandrsga sig lika så litet som någon kan springa ifrån sin egen skugga. De förståndiga konservative se detta utan tvifvel lika så klart som de liberale; de mest praktiska af dem hafva antagligtvis upphört att fråga om huru statens skiljande från kyrkan skall kunna förhindras och sysselsätta gig nu med det vida svårare spörjsmålet om huruledes skilsmessan skall sättas i verket på det sätt, som bereder största möjliga fördel för de intressen, som de konservative representera. Skola kyrkan och staten åtskiljas på ett sätt som medför fördel för enstaka klasser — presterna och godsegarne t. ex. — eller på ett sätt som gagnar mnationen i sin helhet? cFöreningen för religionens frigörande från stetsförmynderskapet skall också enligt vårt förmenande göra klokti att uteslutande diskutera sättet, hvarpå skilsmessan bör ske, Tiden står på föreningens sida med hänsyn till hufvudfrågan. Sällskapet har mäktiga bundsförvandter, enär allas tankar gåi denua riktning, äfven deras som mest håla på att staten skall kontrollera kyrkan eller kyrkan kontrollera staten. Alvenså torde föreningen göra rätt i att diskutera frågan om det sätt, hvarpå kyrkans egendomar skola indragas och statskyrkans medel böra användas. Enligt ett telegram från Berlin till Indöpendance Belge, dateradt den 7 november, lär man derstädes vara viss om riksdagens antagande af de kejserliga lagförslagen angående landstormen och militärbudgeten. — Samma telegram förmäler att banklagför slaget kommer att blifva lifligt bekämpadt af åtskilliga medlemmar, som yrka på upprätthållandet af en enda nationalbank. Det nationella partiet säges vara splittradt med afseende på denna fråga. xx å I Irland reder man sig till att på storartadt sätt fira den nästa år stundande 100:de årsdagen af OConnells födelse. Festnämden har utfärdat ett upprop till irländarne i alla delar af verlden och till alla fribetsvänner att genom sitt deltagande göra festen värdig Irlands störste son. Daniel OConnel blef 1830 medlem af engelska parlamentet, sedan han redan år 1800 gjort sig bemärkt derigenom att han ifrigt protesterade, då es legislativa unionen mellan Irland och Btor-! britannien förbereddes. I parlamentet agiterade han oaflåtligt för unionens upplösning och föreslog 1834 formligen en sådan upplösning, hvilken dock med 523 röster mot 38 afslogs. 1842 var han lordmayor i Dublin. Times korrespondent i Paris, hr M. F. Hardman, har nyligen aflidit i den franska hufvudstaden. Den aflidne hade gjort sig känd såsom en man af mångsidig och fin bildning. Hr H. hade förut varit officer i: spansk tjenst. Han hade i tjugu år funge-rat sågom Times korrespondeät, och ön i j denna tid bevistat såväl Erim-kriget som det italienska kriget. I en artikel om penningmarknaden uttalar Times i sitt sista lördagsnummer den åsioten.