Dagens Nyheter – 10 november 1874, sida 1

Den tyska riksdagen har sammanträdt och den politiska delen af kejsarens trontal har väckt mycket uppseende, men det politiska talesättet i sådana dokumenter är så mångtydigt, att någon enighet om rätta uppfattningen af den kejserliga meningen icke står att vinna; Deremot är den underrättelse, som meddelas om framläggandet till riksdagens behandling af många vigtigallagförslag, alldeles otvetydig och man kan icke annat än gifva den kejserliga regeringen det vitsord, att den hvarken låter hög eller låg, i statens tjenst varande person inslumra med sina instruktioner till hufvudkudde och sin fullmakt till täckelse. Af sjutton kejserliga lagförslag, som äro utarbetade; skola vi endast anföra rubrikerna på några stycken för att gifva våra läsare ett begrepp om det arbete, som derpå är nedlagdt, och för att visa att när en regering vill, den äfven kan åstadkomma behöfliga reformer. Bland de ifrågavarande lagförslagen bemärka vi: 1:o domstolsorganisationen, 2:0 rättegångsordringen i brottmål, 3:0 rättegångsordningen i civilmål, 4:o om uppbördsväsendet, 5:o om bestämmandet af kammarrästens domsrätt, 6:0 om landstormen, 7:o om en disciplinärstadga för jernvägstjonstemän. De öfriga tio propositionerna röra budgeten, postverket och några frågor af mera tillfällig natur än de ofvan angifna lagförslagen. Då man nu erinrar sig att den tyska riksdagen endast är samlad under två månader, torde man finna att den svenska riksdagen under tre månader borde kunna uträtta tilräckligt mycket och icke förblifva samlad fyra månader om året, om nemligen riksdagen kunde påräkna regeringens bättre medverkan och det icke hade blifvit sed att riksdagen måste truga regeringen till hvarje oundviklig reform. Och då vi här hafva under ögonen en lista på betydande lagförslag, hvilka naturligtvis äro åstadkomna genom en justitieministers ihärdiga bemödanden, erinra vi oss såsom ett motstycke hurusom f. d. justitieministern Adlercreutz öppet till kammarens protokoll förklarade, att han väl erkände behofvet af, men icke kunde fatta hvad det var för en brådska med införandet af bättre utsökningslagar. Då detta märkliga yttrande fälldes för nära två år sedan, hade likväl den frågan i tretton år varit uader behandling, i följd af 0 ra ar a a a ee VE ata TR a RN ret Ng Tåg St TE