Dagens Nyheter – 4 november 1874, sida 2

som han vid återkomsten lade i dosan. Genast spred sig i rummet en ytterst apgenäm väbukt. Efter. en kort stund infann sig värden ånyo, hållande i ena handen om tollrik, på hvuken stod; ett glas,! fyrdt ined xeresvin; och i den andra ea nyss uppslsgen butelj. Han efterföljdes nästan omedelbart af Gil, som bar en. duk, servieitör och åtskilliga talirikar; Slutligen inträdde; sedan. Gil redan börjat duka bordet, jungfru Amapola, bärande i, famnen en stor messa blommor; alla utmärkande sig genom eldiga förger, sådana. blommor, som man nästan aldrig träffar i Frankrike; men som äro så vanliga i Andalusien, att jag under min vistelse. der icke ens kunnat inhemta deras namn. — Gör en bukett af de vackraste blommorns, min flicka, sade den resanäe; och gif mig de andra. Amapola utvalde de blommor, som syntes. henne vara de skönaste, och när buketten var i ordning; frågade hon: — Hvad säger ni om den bär? — Ypperlig, svarade han. Nu skall den blott bindas ihop. Den unga flickan: sökte med ögonen en trådsända eller något lämpligt garn. Men den. razande framtog ur sin flcka ett slags porpurrödt band med gylleno ränder, hvaraf han tycktes ha ett icke så obetydligt förråd till att användas för detta ändamål;