Dagens Nyheter – 3 november 1874, sida 1

fråga till afgörande. Danmarks finansminieter har nemligon inför landets representanter framburit ett regeringens förslag om beviljandet af — icke ett dyrtidstillägg, utan — en fast lönetillökning för statens embetsoch tjenstemän, Det är vid den första och förberedande behandling, som detta förslag underkastades i danska folketinget den 23 oktober, som vi i dag vilja fästa våra läsares uppmärksamhet. Hvad beträffar de skäl, som från regeringens sida anfördes för beviljandet af det ifrågavarande anslaget, så behöfva vi icke vara särdeles omständliga. Regeringen har såsom grund för sitt förslag naturligtvis åberopat den dyra tiden; då lefnadskostnaderna icke syntes visa tecken tili nedgående, hade man begärt den ifrågavarande lönetillökningen i form af ett fast lönetillägg; såsom ett bevekande skäl för anslagets beviljande framhålles statsverkets gynnsamma ställning. När frågan om dyrtidstillägg var å bane vid sista svenska riksdagen ådagalade vi haltlösheten af dessa argumenter. Då regeringen icke ville tillmötesgå de inom representationen uttalade önskningarna om en tjenstereglering, hafva tjenstemännen regeringen att tacka derför att något afseende icke har fästats vid deras betryckta ekonomiska ställning; representationen måste nemligen begagna sig af det enda möjliga medel — anslagsvägran — som den har till sitt förfogande för att framtvinga de reformer inom förvaltningen hvilka tidsandan kräfver. Dertill kommer att ett fast lönetillägg under inga förhållanden kan försvaras, enär man ganska väl kan tänka sig att priserna å lefnadsförhödenheter åter komma att falla. Slutligen utgör statsinkomsternas ökande ingalunda något skäl för att mindre väl husbålla med folkets medel; kan detta ökande antagas fortgå, så böra skatterna nedsättas, hvarom icke, är det skäl att tänka, på de tider, som komma skola. Dessa omständigheter framhöllos ocksåi danska folketinget mer eller mindrekraftigt af alla de olika talare från förevade vensterns sida, hvilka yttrade sig vid första behandlingen af det kungliga förslaget. Dessutom skärskådades detsamma från åtskilliga andra synpunkter. Diskussionen i folketinget öppnades af hr V. Holm, som uttalade den åsigten att man efter der. behandling, som frågan rönte i fjor, kunde hafva väntat antingen en revision af samtliga lönestater eller åtminstone att någon hänsyu hade blifvit tagen till folketingets beslut vid dess senaste sammanträde. Att regeringen i år ville hafva tillägget såsom fast och icke i form af ett tillfälligt dyrtidstillskott Hade man velat försvara dermed, att det icke förefunnes något tecken till att priserna skulle falla, men efter talareng förmenanda spårade man verkligen tendenser till ett prisfall, undantagandes i fråga om hyrorna. De högre lönade tjenstemännen hade icke behof af någon andel i löneförhöjningen. Innan fordringar framställdes på högre utgifter till embetsmannaklasrens underhåll, hade man bort genom en komite företaga en undersökning, huruvida embeta männens antal kunde inskränkas. I öfver ensstämmelse med den ståndpunkt som ta SSE ORIENTENS TEE 7 EUANSESN St 2ADFTNEDERENRT