Dagens Nyheter – 3 november 1874, sida 1

RV han liknade en älskare såsom den ena vattendroppen liknar den andra. Hvad som gjorde denna likhet obestridlig, det var att hav, utan att gifva akt på den unga flickan och sannolikt utan att se henne — så oafvändt höll han sina ögon fästade på det lilla värdshuset, som syntes vara första målet för hans färd och aå tydligt var det att han hade bjertat i halsgropen — färdades förbi henne med oförminskad hastighet; och dock torde man kunna taga för gifvet, att sjelfva kung don Carlos, huru förståndig och återhållsam han än var, oaktadt sina nitton år skulle ha vågat ett nppehåll på detta ställe, om han också haft aldrig så brådtom, till den grad vacker var hon, när hon, upplyftande sitt hufvud för att betrakta den ouppmärksamme ryttaren, hviskade för sig ejelf: — Stackars gosse!... Det är synd om honom! Hvarför beklagade hon den resande? På hvilken rärvarande eller framtida olycka syftade hennes ord? Detta är något som vi sannolikt skola få veta genom att följa den elegante caballeron till värdshuset Den moriske konungen. För att komma till detta värdshus, som ban tycktes vara -så angelägen om att med det. första uppnå, måste han passera ännu några backar och dem emellan liggande fördjupniogar i terrängen. I hvar och en af