Dagens Nyheter – 3 november 1874, sida 1

-— 10 trycka hennes tankar, endast tycktes tjena till ett ackompagnement åt den stämma, som hviskade i djupet af hennes hjerta, och som ingen annan än hon sjelf kunde : höra. Gång efter annan afbröt sångerskan sin visa och lät sländan ett ögonblick hvila, hvarvid bon, icke för att kalla geten till sig, utan endast för att muntra henne med ett vänligt ord, ropade till henne något på arabiska; men hvar gång geten hörde ordet Mazaymed hvilket hennes slägte på nämnda språk betecknas, skakade hon gensträfvigt på hufvnodet, så att nilfverklockan, som hon hade fästad vid halsen, pinglade, och derpå fortför hon att beta. Stycket, som flickan sjöng, är i Spanien kändt under namn af konung don Fernands visa. När hon hunnit till-början af sista versen, gjorde: hon, såsom flera gånger förr, en paus och ämnade tala till geten; men knappt hade hon yttrat sitt vanliga Maza, förrän hon tvärt blef helt tyst, och hennes blick fästades på den. från Alhama ledande vägen. En ung man syntes vid borisonten; han kom ridande utför backen i fullt galopp på en andalugisk häst. Flickan betraktade honom en stund, derpå återtog hon sitt arbete, men i det hon spann, var hon fortfarande tankspridd; hon såg visgerligeu icke på ryttaren, men hon måste i stället ha lyssnat till ljudet af bö