Dagens Nyheter – 3 november 1874, sida 1

Lönefrågan i Danmark. Det är en känd sak att det parlamentariska lifvet i vårt land och i Danmark företer åtskilliga påfallande likheter. I Danmark liksom i Sverige rör sig den politiska striden kring frågan om folkmaktens eller embetsmannaväldets öfvertag inom samhället, der såsom här står regeringen på byråkratiens sida och bjuder ett hårdnackadt motstård mot de reformer i administration och skatteväsende, som af den folkvalda kammarens majoritet påyrkas. Våra läsare hafva ännu i friskt minne de lifliga debatter, som under den svenska riksdagens senaste sammanvaro föranleddes af regeringens proposition angående löneförhöjning till statens embetsoch tjenstemän, samt huru denna proposition efter en inom Statsutskottet åstadkommen kompromiss blef i en modifierad form af kamrarne bifallen. Folkpartiet inom vår representation gick nemligen in på att inom bestämda gränser bevilja ett s. k. dyrtidstillägg för år 1875. Det var mera af välvillighetsskäl än på principiella grunder som man gjorde en sådan eftergift, ehuru regeringen icke gjort ens ett försök stt sätta i verket de reformer inom förvaltningsn, som tid efter annan och under de senare åren med allt högljuddare röst blifvit påyrkade. Liksom den envishet, med hvilken vår regering afböjt dessa reformsträfvanden, har det mest fullkomliga motstycke i Danmark, så har också den danska regeringen i lönefcågan ställt sig på samma punkt som den svenska. Inga reformer, högre löner! — det har varit den konservativa eller, göm den sjelf behagar kalla sig, den nationalliberala danska regeringens lösen. ; Äfven vid den helt nyligen öppnade danska riksdagen föreligger en löneförhöjnings