Dagens Nyheter – 21 oktober 1874, sida 1

Riksgäldskontoret inför statsrevisionen. I öfverenestämmelse med det allmänna sträfvande, Bom på senare tider gjort sig gällande att genom indragbingar af obehöfliga embetsverk och embsaten i möjligaste mån minska kostnaderna för den alltför dyra statsförvaltningen, har äfven riksdagen inom sina verk, Riksbanken och Riksgäldskontoret, vidtagit åtgärder som befrämjat nämda ändamål. Särdeles har detta varit fallet i afseende på Riksgäldskontoret, hvars göromäl allt mera blifvit förminskade för att derigenom inskränka antalet af dess tjenstemän. Ja, man har till och med uttalat den förhoppningen att slutligen kunna helt och hållet indraga detta verk och öfverlemna dess förrättningar i afseende på statens iånerörelse åt en afdelning under Riksbanken. Redan med anledning af 1868 års riksdagsbeslut öfverflyttades bestyfet med den extra statsregleringen till Statskontoret. : På grund at 1873 års riksdagsbeslut skedde detsamma med bevillningens tre artiklar, kortstämpelafgiften, skatterättsoch ekeskogsmedlen, observationsmedlen samt en del af lånen och statsbidragen till vattenaftappniogar och väganläggningar m. m. d. Innevarande års statsrevisorer hafva wuttagit ännu ett steg-i denna riktning, då de föreslagit: att Riksgäldskontoret måtte befrias från åliggandet att till allmänheten utlåna egande kassabehållningar, hvilka i stället böra mek eller utan ränta insättas i Riksbanken. Nu gällande -reglemente stadgar: att de till Riksgäldskontoret influtna uppbördsmedel eller aflemnade :behållningar, äfvensom de för jernvägsbyggnaderna upplånta medel samt verkets öfriga tillgångar, skola, såvida och så länge de icke behöfva användas för samma verk åliggande utbetalningar, hållas allmänna rörelsen tillhanda och göras räntebärande genom utlåning mot vissa föreskrifna säkerheter. Redan förut hafva förslag blifvit väckta, att denna lånerörelse, som under vissa tider varit ganska vidsträckt — den har ibland uppgått till omkring 10 millioner med deposition på ett eller två år och derutöfver — måtte upphöra och Riksgäldskontoret i stället berättigas att mot ränta ivsätta dylika medel i Riksbanken. Såsom. hufvudsakligt skäl för denna åtgärd har, utom det ofvan nämnda, anförts: att, då Riksbanken, som har det vigtiga åliggandet att upprätthålla myntvärdet i lan. det, för: uppfyllandet af denna tin vigtigaste bestämmelse måste, när metalliska kassan nedgår till sitt minimum, minska sin sedelutgifningsansvarighet genom indragning efter hand af den lånerörelse, som densamma bedrifver; så skall Riksgäldskontoret, i följd af -ofvannämda skyldighet: att utlåna sina kassabehållvingar, endast söka att bereda: sig räntevinst, utan afseende på Riksbankens bemödande att minska den sedelansvarighet, som trycker på den metalliska kassan, och således genom utlåning sätta sedlar i omlopp, hvilka motverka det ändamål, hvartill Riksbanken nödgas sträfva, eller minskad påtryckning på metalliska kassan. Detta skäl hafva revisorerna ansett tillfyllestgörande. De visa vidare, att ingen af de utgifter, Riksgäldskontoret fortfarande har att besörja, är af den natur, att såväl dess belopp som tiden för dess utbetalning icke med temlig visshet kan förutses. Dessa utgifter äro: anslaget till b. in:t konungen; annuiteter och ränteliqvider för de fonderade statslånen; utbetålning af återstoden af de vid 1871 års: riksdag beviljade Jåneunoderstöd till enskilda jernvägsanläggningar; utgifter för jernvägar och extra statsutgifter för år 1874; bidrag till fyllande af stats