den förra till dess att professor Rossander sjelf gifver tillkänna att han numera ändrat åsigt. Visserligen har Dagbladet gjort den reservationen för utt bereda sin kandidat väg, att det ju nu är blott för ett år han skulle väljas. Men Stockholm skall väl ändå icke roa sig med att placera ombud i Andra kammaren under den förutsättningen att de ej skola tjenstgöra der mer än ett enda år. Riksdagsmannakallet är, äfven för det bästa hufvud, icke så lätt lärdt. Det är först efter elt psr eller tre riksdagar som en riksdagsman blir riktigt duglig, om han för öfrigt någonsin kan blifva det (hvilket naturlgtvis är fallet med den ifrågavarande kandidaten). Den aldra simplaste syssla önskar man ju få personer till, som kunna bibehålla den sedan de förvärfvat vana vid dess utöfning; huru mycket mera gäller detta icke om det största och vigtigaste af alla medborgerliga uppdrag!