Dagens Nyheter – 12 oktober 1874, sida 2

Utrikes-Nyheter. Grefve Arnims häktande och den emot honom inledda rättsundersökning äro naturligtvis dagens tema i den tyska pressen. Då nästan hvarenda tidning icke blott skall uttala sin enskilda åsigt om saken, utan också aftrycka alla yttranden i frågan, som förekomma i den officiösa och icke officiösa pressen, så kan man föreställa sig att diskussionen i ämnet svällt ut till oerhörda dimensioner. Hvad som härvidlag skulle vara af det största intresset att få veta, nemligen innehållet af de papper, som grefve Arnim vägrar att utlemna, är emellertid ännu icke kändt. Kölnische Zeitung omnämner, med anledning af hvad som passerat, det personliga väaskapsförhållande, som förut existerat mellan rikskansleren och grefve Arnim. Detta förhållande rubbades först till följd af de båda framstående statsmännens olika åsigter rörande den politik, som Tyskland borde fullfölja vis å vis Frankrike efter det sista krigets slut. Grefvens hållning både strax före och efter Thiers fall väckte nemligen Bismarcks misshag, och rikskansleren har vid flere tillfällen låtit sin forne vän förstå att han icke längre åtnjöt samma förtroende som förr. Schismen mellan de båda statsmännen bestod egentligen deruti, att Bismarck ansåg att den fara, för hvilken Tyskland ännu alltjemit är utsatt från Frankrikes sida, vore mindre, så länge Frankrike vore republik. Frankrike skulle nemligen, enligt furstens förmenande, om det bibehölle den republikanska statsformen, icke så lätt kunna erhålla allianser i det monarkiska Europa som under en äregirig dynasti, understödd af ultramontanismen, den preussiska politikens hätskaste motståndare. Grefve Arnim deremot hyste lifliga sympatier för en bourbonsk restauration och lade måhända dessa sympatier alltför tydligt i dagen. Bismarck, som blef mer och mer missnöjd med grefve Arnim, beslöt slutligen att förflytta honom till Konstantinopel, men då den kyrkopolitiska striden med Rom uppblossade i; full låga, blef brytningen fullständig, hvarefter grefven erhöll sitt afsked. — Kejsar Wilhelm, som var personligen fästad vid Arnim, lärer hafva blifvit högst oangenämt berörd af heia denna konflikt. Grefve Arnim blef icke pensionerad, utan endast försatt på exspektans, och sedermera hörde man ingenting om saken förrän Biemarck vidiog den våldsamma kraftåtgärden att låta arrestera grefven.