Dagens Nyheter – 12 oktober 1874, sida 2

— Ja, jag vet att det så gjordes, tillade Andersson; men skulderna, för hvilka jag debiterades, voro ännu större. — Året derförut vann jag på utländsktlotteri 12,000 frank; hälften häraf godtgjordes äfven i Anderssons räkning, sade Lundqvist. — Jag har hört att så ej skall vara förhållandet, sade Andersson. — Det förstår du dig ej på; du har ju aldrig kunnat föra några böcker, fick han till svar. Landqvist inlemnade derefter ett qvitto, skrifvet af hrr Sim. Hirsch I:son, enligt hvilket Lundqvist till honom erlagt ett halft års kyra för magasinet vid Drottninggatan. Allmänna åklagaren inlemnade till sist sina skriftligt affattade slutpåståenden. Sedan Anderssons ställning till firman i korthet framhållits, ansåg sig åklagaren kunna draga den slutsatsen, att ehuru något kontrakt ej upprättats mellan Lundqvist och Andersson, affärerna dock bedrifvits för gemensam räkning. Dessutom har Andersson sjelf erkänt, att han vid uppbrytandet af magasinen vid Ersta och St Paulsgatan afvetat att de der befintliga varorna voro hypotiserade, samt att han vid aflemnandet af nya anmälningssedlar i Industribanken haft sig bekant att de bypotiserade varorna försålts. Följaktligen ansåg han Andersson lika delaktig i brotten med Lundqvist. På grund häraf yrkade allmänna åklagaren ansvar: på Lundqvist för fem särskilda brott mot 22 kap. 2 8 3 mom. strafflagen, för två brott mot 1 8 och för fyra brott mot 13 8, allt samma kapitel och samma lag; mot Andersson för två brott mot 22 kap 233 mom. strafflagen, för två brott mot 1 och för två brott mot 13 8 i samma kapitel oc lag. Dessutom yrkades att straff, som kommer att ådömas Lundqvist och Andersson enligt 22 kap. 1 8 och samma kap. 2 8 3 mom måtte blifva straffarbete, samt att det blifvande straffet, enligt 13 8, måtte blifva minst ett års fängelse. Slutligen yrkades, att i anseende till de synnerligen försvårande omständigheter, under hvilka brotten begåtts, Andersson måtte ånyo förklaras skyldig genast träda i häkte. Angående fabrikören Ivar Svensson, yrkade åklagaren, att så vida denne ej kunde dömas för mened, ban dock måtte dömas till ansvar enligt. 13 kap. 8 4 strafflagen, såsom den, hvilken at obetänksamhet haft sanningslösa vittnesuppgifter inför domstol. Efter en kort öfverläggning förklarade rälten sig ej för närvarande kunna bifalla yrkandet om Anderssons inmanande i häkte. Målet uppsköts till annan dag, då såväl Andersson som Svensson skola vid hemtningsäfventyr inställa sig. Lundqvist återfördes till häktet. RNOCTIKE I CT CET SS ST RA SED TIN OT MN RSA